Han sköt Sverige till vår hittills enda VM-final, var en starkt bidragande orsak till Milans ligaseger säsongen 1950–51, tilldelades den första svenska guldbollen och rankas av flera medier som en av de tre största svenska fotbollsspelarna genom tiderna.
Men höjdpunkten på Gunnar Grens karriär måste ändå ha varit när han fick dra på sig Gefle IF:s tröja.
 |
| En bild säger mer än tusen ord, och ni ser ju själva här ovan. Gunnar "Il Professore" Gren. I Gefle IF:s vita tröja. Bilden är tagen ganska precis ett år innan den klassiska VM-finalen mellan Sverige och Brasilien på Råsunda. Foto: Gefle Dagblad |
Det är juli 1957. Gunnar Gren har flyttat hem till Sverige igen efter sju år i Italien, först med Milan och som en tredjedel i Gre-No-Li och sedan med Genoa och Fiorentina. Han är 37 år nu och spelande tränare i Örgryte.
Samtidigt förbereder sig Gefle IF för en vänskapsmatch mot det österrikiska laget SC Wacker, ett slags knätofsarnas Harlem Globetrotters som åkt runt i Sverige och gjort knödel av allt motstånd.
Men det regnar.
Och GIF-ledaren "Stav-Erik" Nilsson är bedrövad. Matchen måste skjutas upp. Folk som har kommit långväga – vissa har tagit taxi ända från Uppsala – för att beskåda stjärnparaden måste vända i grinden. Den stora stjärnan, landslagsbacken Orvar Bergmark, som skulle förstärka GIF i matchen och locka lite extra publik har inte tid att vänta och åker hem till Örebro.
Österrikarna är inte glada heller. De vill ha 1 500 kronor extra för att spela matchen dagen därpå.
Gefle har redan lånat in SIF-spelarna Arne Hodin och Curt Cahlman och Lasse Eriksson från Hofors, men det saknas en riktig stjärna. Då får "Stav-Erik" en idé. Gunnar Gren har spelat träningsmatch i Delsbo och nog kan det vara värt ett försök att slå honom en signal...
Efter några böner tackar Gren ja och beger sig direkt till Gävle för att spela sin första match på Strömvallen någonsin.
Hela 5 747 personer har sökt sig till vallen den 10 juli 1957, de allra flesta för att se Gunnar Gren briljera med sin beryktade teknik. Det förstärkta GIF-laget ställer upp enligt följande: Målvakt: Rune Ågren. Backar: Rolf Hillblom, Curt Cahlman. Mittfältare: Lasse Eriksson, Arne "Ata" Persson, Kurt Eriksson. Forwards: Sture Engman, Arne Hodin, Lennart Eriksson, Gunnar Gren, Rune Åkerblom.
Matchen börjar bra för Gefles del. Wacker, som räknas som ett av Europas bästa lag, trycker visserligen på, men GIF står emot fint till en början. Arne Hodin är till och med nära att ge GIF ledningen i den elfte minuten.
När österrikarna lägger i nästa växel hänger dock inte GIF med. Forwardsstjärnan Paul Kozlicek gör tre snabba mål i första halvlek och efter 65 spelade minuter står det 5–0 och gästerna dansar wienervals med svenskarna.
Arne Hodin och veteranen Gren är de enda Geflespelarna som motsvarar förväntningarna. I 75:e minuten slår Gren ett fint inlägg till Rune Åkerblom som denne förvaltar på bästa sätt, skott i nät när målvakten räknat med passning.
Gefle och Åkerblom får till ytterligare en reducering, men österrikarna vinner med klara 6–2.
Efter matchen är Gunnar Gren imponerad av medspelarna.
– Hodin är en man för landslaget. Han är utomordentligt teknisk och en strateg av stora mått. Lasse Eriksson är hyperbra och GIF-grabbarna skötte sig inte alls dåligt, säger Gren till Arbetarbladet.
Gefle Dagblads reporter ger Gren positiva nyheter:
GD: Nalle Halldén i Uttagningskommittén anser dig vara given i det svenska A-landslaget och lika given i VM-laget till nästa år!
– Nej, vad säger du, det var faktiskt en rolig överraskning även om vi låter Nalle stå för det själv, säger Gren.
Ett år senare dundrar den då 38-årige Gunnar Gren in 2–1-bollen i den 81:a minuten av VM-semifinalen mot Västtyskland på Ullevi. I finalen ställs Sverige mot 17-årige underbarnet Pelé. Resten är betydligt mer känd fotbollshistoria än matchen på Strömvallen året innan.
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar