lördag 27 april 2013

Otur på Olympia

2012. Foto: Scanpix/arkiv


Tro det eller ej, Gefle IF har aldrig vunnit en tävlingsmatch mot Helsingborg (eller Hälsingborg) på Olympia.
   Men faktum är att det bara är – host – otur.
   Se här.

1933-07-30. HIF–GIF 5–1
Bortförklaring: Enligt Svenska Dagbladet på plats hade Geflemålvakten Sven Hellström otur på flera av målen. GIF ställde dessutom upp med två reserver i forwardskedjan.

1934-11-11. HIF–GIF 3–1
Bortföklaring: Gefle hade visserligen inte bollen särskilt mycket, men alla vet att det är så GIF vill spela. Hade det inte varit för några otursminuter i mitten av andra halvlek hade Gunnar Janssons 1–0-mål stått sig tiden ut.

2005-10-02. HIF–GIF 2–1 
Bortförklaring: Om det inte varit för en förbaskad otur i avslutningarna hade GIF vänt 0–2 till minst 3–2. Johannes Ericsson hade öppet mål men sköt i ribban när han skulle reducera, René Makondele hade flera chanser att kvittera och Benny Mattsson var framme i slutet när GIF hade en enorm press. GIF experimenterade med en 4-1-4-1-uppställning så det var ju inte det vanliga GIF som HIF mötte.

2006-09-20. HIF–GIF 2–0
Bortförklaring: GIF saknade viktiga René Makondele som var avstängd. Samtidigt var Helsingborg förstärkt av Henke Larsson. 
 
2007-04-16. HIF–GIF 3–1
Bortförklaring: Här var GIF ohyggligt nära en poäng. 2–1-målet för HIF var så löjligt att det knappt kan räknas. En boll som nickats i ribban av Fredrik Björck landade olyckligt på Daniel Bernhardssons ben och gick in i eget mål. Det betydde 2–1. Att HIF gjorde 3–1 i slutet genom Henke Larsson var enbart sur frukt av att GIF flyttat upp laget.

2008-04-13. HIF–GIF 2–2
Bortförklaring: Återigen den där Henke Larsson. Åter ett självmål. Henke störde Thomas Hedlund så att denne nickade i eget mål till 2–1. Olyckligt och opsykologiskt. Många menade att HIF skulle ha vunnit matchen, men på Geflesidan på Svenska Fans sajt kan man läsa att Helsingborg visserligen hade ett stort övertag i bollinnehav och antal målchanser, men kollar man lite extra på antalet riktiga farliga målchanser så var inte Helsingborg så överlägsna som många tror.

2009-07-26. HIF–GIF 2–0
Bortförklaring: Gefle fick Helsingborg precis dit man ville och skapade också de bästa chanserna i första halvlek. Det var dock hemmalaget som gjorde 1–0 genom – ja, ni vet vem. Sveriges Radio beskrev målet så här: "Skåningarna hade dock turen på sin sida. Den dittills osynlige Henrik Larsson gjorde oväntat mål på en elegant passning av Ólafur Skúlason". 2–0 kom på en tveksamt dömd straff när Makondele – host, satans hosta det här – föll lätt.

2010-09-11. HIF–GIF 3–1
Bortförklaring: Egentligen slutade den här matchen 4–0 till Gefle. Alexander Gerndt gjorde tre och Yussif Chibsah ett. 

2011-05-09. HIF–GIF 3–0
Bortförklaring: "Ett jävla skitmål". Så beskrev GIF-mittbacken Daniel Theorin Helsingborgs viktiga 1–0. Hugo kom fel och när HIF fick ledningen redan efter fem minuter blev det förstås orättvisa förhållanden.

2012-07-02. HIF–GIF 4–1
Bortförklaring: Helsingborg fick en sådan där kick som man kan få när man byter tränare. Men Åge Hareide kunde mycket väl fått en obehaglig debut. Jonas Lantto hade kvitterat till 1–1 om hans skott inte gått i ribban. Mål där och det hade varit en annan match.

2013-03-17. HIF–GIF 3–1 (Svenska cupen)
Bortförklaring: "Jäffle", som SVT:s kommentator kallade GIF, förde långa stunder spelet och kunde mycket väl ha vunnit den avgörande matchen i Svenska cupens gruppspel. David Accams andra mål var en repris på det första och det sista kom i tom bur – så 1–1 hade varit rimligt.

tisdag 23 april 2013

När GIF spelar ser Mattsson gult

Skulle Gefle haft straff? Var det inkast? Var tiden ute när Igboananike gjorde 2–1?
   Domaren Tobias Mattsson kritiserades hårt i alla möjliga fora efter matchen mot AIK, men känslan är att han faktiskt fick det mesta rätt.
   Däremot visar statistiken att Mattsson inte är särskilt bra för GIF; han är den som delar ut överlägset flest gula kort per match till Gefle.
   Här följer siffror på alla domare som dömt GIF i minst tre matcher sedan 2005 (allsvenskan, kval till allsvenskan och Svenska cupen). De är rankade efter GIF-poäng per match.
   Men du, dra inte för stora växlar på den här statistiken...

Keijo Hyvärinen, Haparanda
Matcher: 3
Andel bortamatcher: 33 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 3
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 2,33

Lars Kratz, Rättvik/Borlänge
Matcher: 3
Andel bortamatcher: 33 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 3
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 2

Åke Andreasson, Stenungsund
Matcher: 11
Andel bortamatcher: 36 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 14
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,27
Antal röda kort för GIF, totalt:
Antal röda kort för GIF, snitt per match:
Snittpoäng för GIF: 1,64

Stefan Johannesson, Stocksund
Matcher: 19
Andel bortamatcher: 42 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 22
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,16
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,63

Bojan Pandzic, Hisings Backa
Matcher: 8
Andel bortamatcher: 63 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 5
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 0,625
Antal röda kort för GIF, totalt: 1
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,125
Snittpoäng för GIF: 1,63

Peter Fröjdfeldt, Eskilstuna
Matcher: 7
Andel bortamatcher: 14 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 8
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,14
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,57

Martin Hansson, Holmsjö
Matcher: 18
Andel bortamatcher: 56 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 17
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 0,94 
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,50

Jonas Eriksson, Sigtuna
Matcher: 20
Andel bortamatcher: 15 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 17
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 0,85
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,40

Tobias Mattsson, Karlstad
Matcher: 17
Andel bortamatcher: 53 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 31
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,82
Antal röda kort för GIF, totalt: 1
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,06
Snittpoäng för GIF: 1,36

Håkan Jonasson, Helsingborg
Matcher: 14
Andel bortamatcher: 64 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 16
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,14
Antal röda kort för GIF, totalt: 1
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,07
Snittpoäng för GIF: 1,29

Johan Hamlin, Bro
Matcher: 12
Andel bortamatcher: 33 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 8
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 0,66
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,17

Martin Ingvarsson, Hässleholm
Matcher: 19
Andel bortamatcher: 47 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 21
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,10
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,16

Miro Ukalovic, Hisings Kärra
Matcher: 7
Andel bortamatcher: 43 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 8
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,14
Antal röda kort för GIF, totalt: 1
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,14
Snittpoäng för GIF: 1,14

Andreas Ekberg, Lund
Matcher: 15
Andel bortamatcher: 60 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 17
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,13
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,13

Michael Lerjéus, Skövde
Matcher: 22
Andel bortamatcher: 77 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 13
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 0,59
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 1,09

Daniel Stålhammar, Landskrona
Matcher: 25
Andel bortamatcher: 60 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 30
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,2
Antal röda kort för GIF, totalt: 3
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,12
Snittpoäng för GIF: 0,8

Sven-Martin Åkesson, Kode
Matcher: 16
Andel bortamatcher: 86 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 20
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,25
Antal röda kort för GIF, totalt: 1
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0,06
Snittpoäng för GIF: 0,75

Magnus Ahlsén, Linköping
Matcher: 6
Andel bortamatcher: 50 procent
Antal gula kort för GIF, totalt: 8
Antal gula kort för GIF, snitt per match: 1,33
Antal röda kort för GIF, totalt: 0
Antal röda kort för GIF, snitt per match: 0
Snittpoäng för GIF: 0,5

söndag 21 april 2013

AIK och Gefle – en lång historia

Gefles matcher mot AIK i allsvenskan är en klassisk del av GIF:s historia.
   Av de 13 allsvenska säsongerna har man mött AIK i 12. 
   Här följer en summering av lagens samtliga möten i Sveriges högsta serie.


1933-08-06. AIK–GIF 4–2.
GIF:s mål: John Sand (0–1), Rickard "Fisken" Eriksson (2–2).
Det här är AIK-forwarden Jompa Nilssons match. Vid ställningen 2–2 tar han sig in i straffområdet och blir fälld i 76:e minuten. Geflespelarna – enligt Dagens Nyheter iförda trevliga dräkter – protesterar högljutt, men straffen, som ska ge 3
–2, är berättigad. Jompa Nilsson fastställer sedan slutresultatet till 4–2 med sitt andra mål för dagen och direkt efter matchen kastar han sig på tåget till Kristinehamn där han ska sälja knäckebröd åt Bergmans Enka, rapporterar DN.
   När åskådarna, som betalat en, två eller tre kronor för entrén, lämnar Stockholms stadion möts de av en obehaglig överraskning. Några ligister har skurit sönder däcken på deras bilar. DN efterlyser en parkeringspolis.

1933-08-27. GIF–AIK 2–1.
GIF:s mål: Gunnar Jansson (1–0), Rickard "Fisken" Eriksson (2–0).
Både DN och Stockholms-Tidningen rapporterar om en enorm press mot Geflemålet och att AIK har ren otur som inte får bättre utdelning. Matchens gigant är GIF:s Sven-Gösta Rahmberg som plockar bort Jompa Nilsson fullkomligt.

1934-08-05. AIK–GIF 2–2.
GIF:s mål: Holger Karlsson (0–1, 0–2).
Över 11 000 åskådare ser Gefle sno med sig en poäng, mycket tack vare hårt spel och till och med en del "tjuvhands", enligt DN. Redan i första halvlek smäller man på AIK:s Erik Ekblad så väldigt att han bryter högra vadbenet. Att Ekblad spelar nästan hela andra halvlek kan enbart förklaras med järnvilja – och klibbig linda.
   AIK satsar på långbollar över det robusta Gefleförsvaret, men 80 procent av bollarna är "fellagda" och forwardstaktiken är helt fel upplagd, enligt DN.

1934-09-30. GIF–AIK 1–4.
GIF:s mål: Gunnar Jansson.
GIF är ett lag som inte tappar koncepterna. Så skriver DN-signaturen Bewe efter matchen, som trots allt slutar med AIK-seger. Solnalaget bjuder på propagandafotboll och forwardarna Gustaf "Niggern" Johansson och Long-John Nilsson skördar stora framgångar.

1983-05-01. GIF–AIK 3–0.
GIF:s mål: Berra Hellman (1–0, 2–0), Pelle Olsson (3–0).
Bernt-Olof Hellman överlistar AIK:s målvakt Bernt Ljung två gånger och det blir för mycket för AIK, som är blekt. AIK-tränaren Rolf Zetterlund är förbannad i paus:
   – Vi spelade alldeles för korta bollar genomgående i den första halvleken, som var katastrofalt dålig från vår sida. Det går inte att bjuda ett sånt duktigt lag som Gefle på så mycket spelytor.
   GIF-forwarden Pelle Olsson, som gillar att kontra, ligger på rulle och hänger 3–0 när AIK går på offensiven i andra halvlek.

1983-08-07. AIK–GIF 5–0.
Man kan undra om inte Svenska Dagbladet felciterat GIF-tränaren Stefan Lundin, som inför matchen ska ha sagt:
   – Det är inte kul att möta AIK eftersom de spelar en tråkig och enformig fotboll.
   Hursomhelst får han äta upp tidningscitatet. AIK:s Ove Rübsamen, Thomas Johansson (tre mål) och Sven "Dala" Dahlkvist gör livet rejält surt för Arne Skalk i GIF-målet.

1984-05-29. AIK–GIF 2–0.
Gefle har tre lag efter sig i tabellen efter sju omgångar, men mot AIK är Solnalaget numret större. AIK gör mål med kvarten gången och kvarten kvar.

1984-09-22. GIF–AIK 0–0.
Gäsp.

2006-04-02. AIK–GIF 2–2.
GIF:s mål: Daniel Ytterbom (0–1), Kristen Viikmäe (2–2)
Makalösa 23 822 åskådare på Råsunda ser premiären i allsvenskan 2006. AIK-supportrar minns den uteblivna straffen i slutminuterna då Wilton Figueiredo fälls, Geflesupportrar minns estländske förvärvet Kristen Viikmäes kontringsmål till 2–2. I GD och AB blir rubriken förstås "Kristen frälste GIF".

2006-08-21. GIF–AIK 1–1.
GIF:s mål: Rene Makondele (1–1).
Gefle har slagit topplagen Malmö FF med 4–3 och IFK Göteborg med 1–0. Nu ställer man till det för en tredje guldkandidat, AIK. Vore det inte för Mathias Woxlins straffmiss vinner Gefle nog också matchen.

2007-06-18. GIF–AIK 0–0.
En match dränkt i såväl regn som målchanser. Vem som är närmast segern låter vi vara osagt.

2007-08-12. AIK–GIF 1–0.
Släkten är värst. Efter en hård press i mitten av första halvlek nickar förre Geflespelaren Patrik Karlsson in segermålet. Rene Makondele stöter in en boll i slutminuterna, men blir avvinkad för offside.

2008-04-27. GIF–AIK 0–1.
Gefle blir mållöst för fjärde matchen i rad och Pelle Olsson är orolig.
   – Vi behöver lite tur, säger han.
   Ivan Obolo nickar in matchens enda mål.

2008-09-28. AIK–GIF 1–1.
GIF:s mål: Hasse Berggren.
En insändarskribent i Gefle Dagblad menar att Gefle är sämst i Sverige på hörnor. Men här får man till det. Gamle Hasse Berggren fixar en viktig poäng efter en variant som man nött in på Andersbergs IP några dagar innan.

2009-05-25. GIF–AIK 1–0.
GIF:s mål: Hasse Berggren
Lantisarna från Gävle ställer till det för Stockholmslagen, skriver Aftonbladet, när GIF tar sin tionde poäng av tolv möjliga mot just Stockholmslag. Robert Laul kallar Pelle Olsson allsvenskans bästa tränare.

2009-10-17. AIK–GIF 1–0.
SVT rapporterar att Mattias Hugosson är en vägg, men med 20 minuter kvar hittar inhopparen Gabriel Özkan en öppning. Han får fri väg på sin kant då en skadad Hjalmar Öhagen, som signalerat för byte, inte kan försvara.

2010-04-11. GIF–AIK 1–0.
GIF:s mål: Alexander Gerndt.
Gerndt ratades av AIK, lånades ut till Sirius innan Gefle gav honom chansen. Mot AIK i april avgör han.
   – Jag är väl ett typexempel på vad lite självförtroende kan betyda, säger Gerndt till Aftonbladet efter matchen.

2010-10-16. AIK–GIF 2–0.
Den väldige kroatiske forwarden Goran Ljubojevic har inte gjort mål på sju raka matcher och är förbannad. Ljubojevic knockar Hugo när han stöter in en retur till 1–0, varpå han river ner målnätet i pur glädje.

2011-05-21. AIK–GIF 0–2.
GIF:s mål: Mikael Dahlberg (0–1, 0–2).
Mikael Dahlberg är tung, jobbig och effektiv i en av Gefles bästa allsvenska matcher i historien. Förklaringen: Pelle Olsson coachar för första gången i kostym.
   – Jag ville få till en förändring. Jag funderade på det i veckan och tänkte att 'nu jävlar kör jag i kostym', säger Pelle Olsson till Aftonbladet.

2011-07-17. GIF–AIK 0–3.
Inget lyckat läge att möta AIK, som kommer med fyra raka segrar i bagaget. Trots resultatet är Pelle Olsson nöjd.
   – Det blir 0–3 i en väldigt jämn match där vi var jäkligt bra, säger han efter matchen.

2012-04-26. GIF–AIK 0–1.
Ett formsvagt Gefle står emot AIK – i 52 sekunder. Sedan gör Celso Borges 1–0 på Strömvallen. GIF har därefter 89 minuter plus tillägg på sig att kvittera. Hur många skott man får iväg på mål? Noll.

2012-10-07. AIK–GIF 0–1.
GIF:s mål: Jakob Orlov.
Över 10 000 har kommit till Råsunda för att se AIK haka på i guldstriden. Gefle spelar ett lågt försvarsspel och drar ner tempot så fort man får chansen. På övertid nickar Jakob Orlov, till synes planenligt, in 1–0. Åskådarna som zoomas in på tv-sändningen har det där kräkfärdiga ansiktsuttrycket som bara Gefle IF kan framkalla. 

Jimmy Morén

onsdag 17 april 2013

Uppdrag 2

Det har blivit dags för nästa avspark här på bloggen.
Uppdrag 2 fokuserar på Gefles första allsvenska sejour.
Har du tillgång till informationen, mejla mig på jimmy.moren@gmail.com.

Till att börja med vill jag tacka alla som hjälper till att fylla på information i databasen.
   Förre GIF-spelaren Marcus Larsson mejlade att han hade information om Svenska cupen-matchen mot Svenljunga 2005 – han var själv med och spelade och kom ihåg de flesta som var med.
   "Jag delade rum med Gerhard Andersson på någon vägkrog", skriver Marcus.
   En annan gammal spelare, Martin Palm, har bara spelat en a-lagsmatch och ville förstås att det skulle markeras i databasen. "Det var faktiskt så att jag kom in i cupmatchen mot IFK Grängesberg 2000 – min enda match i a-tröjan och 1 är ju 100% mer än 0 så det är viktigt," skriver Martin med en smiley.
   Det är några till som har mejlat med information om uppdrag 1, men det är fortfarande mycket kvar. Jag låter uppdraget ligga kvar i högerspalten tills vidare.



Åkes pärmar.

Första vinnaren av boken "En 125-årig kärlekshistoria" är Åke Lundgren, som bidragit 
med värdefullt material om Gefle på 20-talet. Åke mejlade att han hade kvar ett par gamla pärmar från sin morfars tid i GIF. Efter att ha granskat materialet – som består av tidningsurklipp från säsongerna i Uppsvenska serien, 23–24, 24–25, 26–27 och 27–28 – drar jag slutsatsen att Åkes morfar hette Bertil "Lill-Pelle" Pettersson och var en riktig måltjuv. "Lill-Pelles" namn finns nämligen inringat varstans på de gulblekta papperslapparna. 
   Grattis Åke – och stort tack för informationen!

Databasen är uppdaterad med all ny information, även med den senaste härliga segern över Halmstad.

Nu till uppdrag 2, som fokuserar på Gefles allsvenska säsonger 1933-34 och 1934-35. Har du tillgång till den efterlysta informationen, mejla! Ny bok står på spel.
  • I databasen finns redan samtliga startelvor inmatade. Däremot saknas information om avbytare. Hade man avbytare på den här tiden? I så fall, hur många?
  • På den här tiden var förnamnet inte alltid så viktigt, åtminstone inte i tidningsreferaten. Vad står första initialen för i följande spelares namn: B. Öhlin, H. Englund, G. Johansson, B. Johansson, F. Lund, E. Stjärna, B. Österlund och T. Hasselgren?
  • I kvalet till allsvenskan spelade Gefle mot IFK Norrköping borta i den andra matchen. På vilken plan i Norrköping spelades den matchen?
  • Holger "Hogga" Karlsson var Gefles meste allsvenska målskytt tills Jakob Orlov gick
    Wikipedias Gefle-sida är spexig.
    om i fjol. Enligt alla tänkbara källor gjorde "Hogga" 20 mål på två säsonger i allsvenskan med GIF. Men efter att ha gått igenom Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters tidningsurklipp får jag bara ihop 18 mål, nämligen i följande matcher: HIF (33-07-30), SIF (33-08-09), Gais (33-09-17), Halmia (33-10-22) (två mål), Eskilstuna (34-04-22), Elfsborg (34-05-13), IFK Göteborg (34-05-21), AIK (34-08-05) (två mål), HBK (34-08-12), Gais (34-08-19), Sleipner (34-08-26), Landskrona (34-09-02), Eskilstuna (34-09-16), HBK (34-10-28), HIF (35-05-12), IFK Göteborg (35-06-02).
     Vilken/vilka matcher saknas?
Jimmy Morén

fredag 12 april 2013

Gefle–Halmstad i siffror

22
allsvenska matcher har lagen spelat mot varandra

9
gånger har Gefle IF vunnit

3
matcher har slutat oavgjort

0
gånger har det blivit kryss på Strömvallen

3 336
personer är snittpubliken på Strömvallen när Gefle och Halmstad möts

4–0
är Gefles största seger över Halmstad i allsvenskan. Det skedde 2008-08-03

3
måls marginal har det varit i Halmstads största segrar över Gefle i allsvenskan. Det har hänt tre gånger: 1933-11-12 (1-4), 1983-07-31 (1-4), 2006-07-31 (0-3)

2011-09-12
var senaste gången Gefle och Halmstad möttes. Då blev det 2-2. Domare den gången, liksom på söndag, var Andreas Ekberg, Lund

14
gånger har Andreas Ekberg dömt Gefle i allsvenskan. Det blir den 15:e på söndag

3
matcher – inte fler – av dessa 14 har Gefle vunnit

1
gult kort – inte fler – har domare Ekberg delat ut till GIF

2
mål på Halmstad har bara tre spelare lyckats göra i en match, nämligen: Hasse Berggren, Yussif Chibsah och Jakob Orlov

0-0
tippar 4-4-2-bloggen att det blir på söndag

Jimmy Morén

måndag 8 april 2013

I. F. K. – G. I. F. 2–1

En läsare var snäll och lånade ut ett par pärmar med referat från Gefle IF:s matcher på 1920-talet. Nu har jag nagelfarit varenda ett av referaten.
   Men att dessa studietimmar skulle påverka mitt sätt att skriva tror jag absolut inte.
   Här är min sammanfattning av matchen mot IFK Norrköping.



Gefle I. F. fick vända tillbaka till sitt land igen med ett nederlag. Nederlaget för dem kom ej som någon överraskning för hemmapubliken. De senare litar bergsäkert på sina gunstlingar, och det är ej att förundra sig över, ty faktum är, att Norrköpingskamraterna har återvunnit sin form från föregående år. Detta bör ju ge anledningar till förhoppningar om fortsatt framgång under de återstående matcherna i allsvenskan.
   Var det då den kyliga vädret som hjälpte Kamraterna till viktorian? Eller var det deras alertare ben och bollsäkerhet som fällde utslaget? För min del var skälet inget av det ovan nämnda. Troligt är att matchens utgång vore en annan om Idrottarnes centerback A. Wikström ej fått syna det röda kortet i den femtiofemte spelminuten.Wikström hindrade en framlöpande Kamrat i avgörande situation och rättsskipare hr B. Pandzic valde korrekt att förvisa den molokne G. I. F.-backen av planen. Något annat beslut vore rent av felaktigt.
   Att de främmande gestrikarna skulle stå emot Kamraternas samspel och därtill försvara 1–1-resultatet till matchens slut vore en löjeväckande tankebana. Slumpen fogade dock så att Kamraternas segermål lät vänta på sig till den åttiosjunde spelminuten då I. F. K. "gav sig katten" på att bollen skulle in i målet. Vänsterhalven fick en tå på bollen efter att den varit i klunga varpå densamma letade sig in bakom M. Hugosson i buren.
   Idrottarne försvarade sig ypperligt, men fingo slita fruktansvärt för att freda sig. Backkedjan kvitterar ut högsta betyg. Bland halvbackarna var Faltsetas och Simon Lundevall till sin fördel, men hade sin överman i v.-y. "Lappen" som var lagets primus motor. I forwardskedjan visade reserven J. Oremo enastående arbetsintensitet. Oremo var också den som brände iväg kulan vilken gav Giffarne 1–1 i andra halvlekens inledning. Dock bör han få tydligare instruktioner om offside-regeln.
   Vacker blev matchen aldrig, därtill förekom för mycket luftbollande. På lagens kämpaglöd och humör fanns dock inget att anmärka, trots att matchen spelades på nymodigt bakelit, ett slags blandning av fenol och formaldehyd, och inte på det vanliga gräset som gör bollsparkandet mer naturskönt.
   Idrottarne har inlett seriespelet med en seger och en förlust, ehuru förlusten har sin förklaring i onormala omständigheter, till vilka ju en utvisning får tillskrivas. Spelet förde G. I. F. med fart och kläm. Nog bådar prestationerna godt inför framtiden.
   Domare hr B. Pandzic tjänstgjorde förtjänstfullt. J. Morén. 
 

fredag 5 april 2013

Gefle en farsot för IFK

Gefle är en nagel i ögat på de flesta allsvenska lagen.
För IFK Norrköping är GIF en elvisp i ansiktet.
Här är fyra anledningar till att IFK inte är kamrater med de himmelsblå.


1) Kvalet till allsvenskan 1933
IFK Norrköping vräkte in 63 mål på 18 matcher i division 2 Östra 1933 och hade räknat med en promenad i Parken i kvalet till allsvenskan. Motståndare blev Gefle IF som med mycket möda och stort besvär klarat kvalplatsen sedan Brage misslyckats med att vinna över Surahammar i sista omgången.
   Gefle IF överraskade alla när man slog IFK med 3–1 hemma på Strömvallen i den första matchen efter två mål av Gunnar Jansson och ett av "Hogga" Karlsson.
   Till returen på Idrottsparken var IFK bättre förberett och tog snabbt ledningen med 2–0. Men GIF reducerade genom en språngnickande John Sand – och samme man kvitterade före paus. I andra halvlek hade IFK totalt tappat tron på sin förmåga; GIF kunde vinna med 4–2 – och snuva Norrköping på den allsvenska platsen.

Hurra! Målvakten Anders Markström, Steven Payne, 1-0-skytten Ola Thörnberg och 
2-0-skytten Håkan Sjöstrand omges av unga supportrar. Foto: Nick Blackmon/Gefle Dagblad
2) Kvartsfinalen i Svenska cupen 1989
Säsongen -89 hade IFK Norrköping ett så pass starkt lag att man senare på året skulle slåss om det allsvenska guldet. När man lottades mot Gefle IF, ett medelmåttigt lag i division 1, i kvartsfinalen i Svenska cupen var manegen krattad. Men det gick inte som man tänkt sig – Gefle skrällde och vann med 2–0 hemma på Strömvallen.
   När matchen avgjordes? I förlängningen.

3) Premiären i Superettan 2003
Hjälte. Mikael Åskoogh firar 3–2-målet borta
mot 
IFK Norrköping i premiären 2003. 
Foto: Gefle Dagblad/arkiv
På den stora banderollen som IFK-supportrarna rullade ut inför de högljudda och förväntansfulla 8101 åskådarna på plats i Norrköping stod det "Återtåget". Laget hade fallit ur allsvenskan året innan, men inför Superettan hade man värvat ett så starkt lag att man var storfavorit att ta hem serien. I premiären ställdes man mot Gefle IF.
   Dagen efter rapporterade Norrköpings Tidningar om en tung förlust mot ett mediokert lag. Gefle Dagblad kontrade med "Åskan slog ned" och syftade på Mikael Åskoogh som avgjort med sitt 3–2-mål i 80:e minuten.
   Det blev början på en helt misslyckad säsong för IFK. Tränaren Håkan Ericson avgick redan i juni. 

4) 21:a omgången i allsvenskan 2012 (länk)

IFK Norrköping var i kanonslag (bara en förlust på de senaste nio) när man tog emot Gefle IF i september i fjol.
   Gefle var förvarnat och gjorde allt för att stänga ytorna. Någon har beskrivit GIF:s spel som konstsim på land – och i den här matchen var försvarsspelet exakt så robotaktigt synkroniserat som bara GIF:s kan vara. 
   Det gav inte bara stilpoäng (nåja), det gav tre riktiga poäng också. Jonas Lantto nickade in Pär Asps inlägg till 1–0. 
   I 91:a.
Jimmy Morén

tisdag 2 april 2013

När Gefle IF var bäst i Sverige

Det fanns en tid när Gefle IF dominerade svensk fotboll. Här följer ett utdrag ur boken "En 125-årig kärlekshistoria" (2007) om fotbollen vid förra sekelskiftet.

I Gefle IF:s 50-årsskrift från 1932 står det i ett stycke på sidan 10 så här:
”Sommaren 1883 förgick utan att någon annan idrott än rodden blev övad, och under åtskilliga år framåt blev förhållandet detsamma, ty några svaga försök till bollspelsövningar äro knappast värda att nämna.”
   Det är ord som förbryllar. Med all respekt för roddsporten känns det främmande att ett gäng unga killar INTE föll pladask för bollen och alla dess möjligheter. Bollen är ju tidernas leksak över hela världen.
   Men det tycks ha varit likadant även på andra ställen. De flesta idrottsföreningar som startades vid den här tiden ägnade sig åt gymnastik, rodd och kanske skidåkning på vintern. Och det kan ha haft att göra med att den tidens fotboll inte hade samma drag av livskvalitet som dagens. Spelade man fotboll så smutsade man lätt ner sina kläder och vad skulle mamma säga då när man kom hem? Hon och hembiträdet hade minsann annat att göra än att behöva gå ner till ån och tvätta igen.

Målställningarna var hemsnickerier som kunde se ut nästan hur som helst, några linjer förekom inte och knappast några regler heller. Det enda som var klart utsagt var att hands och ”benknep” inte var tillåtet. Offside kände man inte till och skor och boll var självfallet av usel kvalitet för ändamålet.
   Och det värsta av allt var att det inte fanns några fotbollsplaner. Man fick helt enkelt leta upp en så stor öppen yta som möjligt om man ville spela boll, och att ta ut ett representationslag var det ingen större mening med. Vilka skulle man spela mot?
Fotboll var redan då världens roligaste spel, men det var mer komplicerat.

En åldrad Robert Carrick.

Nya tider skulle dock komma. Då den unge engelsmannen Robert Carrick anlände till Gävle i slutet av 1880-talet för att hjälpa sin pappa med affärerna tog han också med sig en massa kunskaper om idrott som vi saknade här i landet. Han var själv en mångkunnig idrottsman och kom att tillhöra svenska eliten i många grenar, inklusive skidor (som han knappast lärt sig i England).
   Men hans viktigaste insats var att han skapade ett starkt fotbollslag i Gefle IF i mitten av 1890-talet.


Det var dock inte Carrick som drog igång fotbollen i klubben. Det fanns redan tidigt på 1890-talet förslag och beslut om ”inköp av en sparkboll och igångsättning av bollsparkningsövningar”, och den mest pådrivande tycks ha varit en herre vid namn E.A. Cratz.
  Till slut började de unga männen förstå sig på denna märkliga sport, och sommaren 1896 var verksamheten i full gång på läroverkets skolgård och på en obebyggd tomt intill den alldeles nybyggda Militärskolan (Borgarskolan numera), de enda ytor i staden som då kunde förvandlas till något som liknade fotbollsplaner.
  Robert Carrick var en av ungdomarna som var med, och han kom att dominera både på och utanför planen. Han var en självklar ledargestalt och en överlägsen idrottsman.
   Så här stod det om Carrick i ett referat sedan Gefle IF besegrat AIK med 9–0 år 1900:
   ”Kraftigt och högt ljuder hans stämma, när han utdelar befallningar i laget, och det gör han hela tiden, än kommenderar han fram första försvaret till att hjälpa forwards, än kommenderar han dem tillbaka allt efter som det behövdes, än varskor han på långt håll målvakten och öfverallt hinner han till. Om ej stockholmarne få en sådan instruktör, är det ej lönt att tänka på att ta pokalen.”


Då Gefle IF den 5 augusti 1898 spelade sin allra första match mot en annan förening var Robert med och höll i hela arrangemanget. Motståndare var ett Skutskärslag, dock inte Skutskärs IF som ännu inte hade bildats.
   GIF-killarna accepterade att spela på bortaplan – kanske för att GIF hade lättare att ta sig hela långa vägen till Skutskär än tvärtom. Carrick var nämligen delägare i en båt, närmare bestämt en yawl (tvåmastad segelbåt) som hette Maria, och i den packade hela laget in sig och styrde österut. Det lär ha varit en obehaglig resa i uselt väder, men anförda av Robert Carrick vann de ändå med 7–1 när de väl kom fram.
   De kunde förstås ha valt att ta tåget, men sånt kostade pengar. Och pengar hade idrottsföreningarna ont om redan på den tiden.
   Det är förresten intressant att Skutskär redan före det förra sekelskiftet kunde få ihop ett fotbollslag, men de hade väl uppmärksammat vad som var på gång inne i Gävle. Och delvis kan man kanske även förklara det med att många fartyg också anlöpte Skutskärs hamn och att det kanske kom en del impulser även den vägen.


För Gefle IF:s del innebar premiärmatchen i alla fall att man sökte sig nya utmaningar. Fotbollen hade vind i seglen, och bland annat hade Gefle IF hyrt den där obebyggda tomten framför Militärskolan för att träna på. Är man lite snäll kan man kanske kalla det för föreningens första idrottsplats, men det går inte att komma ifrån att det snarare var ett exercisfält.
   Hur det nu än var med detta så blev GIF-ynglingarna så inspirerade av segern i premiärmatchen att de tyckte det var dags att söka sig lite mer kvalificerat motstånd. De annonserade i Ny Tidning för Idrott och fick svar av AIK, som också var tidigt igång med fotbollen och faktiskt spelade om svenska mästerskapstiteln samma säsong. Men GIF:arna var inte imponerade – de kom till AIK:s hemmaplan på Ladugårdsgärde och vann med 12–0 den 14 augusti. Kanske i rena glädjen över att få spela på ett någorlunda hyggligt underlag.
Som ett ganska belysande exempel på hur det gick till på den tiden kan nämnas att ”Stockholmarne tillskrefvo sig två mål, hvilka dock ej af Gefleborna godkändes”.


Nå, oavsett om AIK gjorde två mål eller inget alls så gjorde GIF faktiskt tolv. Och det gav eko ända ner till Göteborg, där Örgryte inte längre tyckte att segern i SM-serien samma år inte var lika mycket värd. ÖIS hade besegrat AIK med 3–0 i kampen om SM, och när nu Gefle – som inte var inbjudna att delta i SM-turneringen – gjorde fyra gånger så många mål på samma motståndare tisslades och tasslades det om vilket lag som egentligen var bäst i Sverige.
   Örgryte skickade då till Gefle IF ”en inbjudan att tävla mot dess fotbollslag”, och gossarna i laget såg verkligen fram emot en trevlig långresa. Men av olika skäl, inte minst ekonomiska, blev det inget av med prestigemötet. Det fick skjutas på framtiden men kom inte att bli av sedan heller.

Följande år, 1899, instiftade nämligen greve Clarence von Rosen en vandringspokal till en turnering som blev något av en konkurrent till tävlingen om SM. Gefle IF valde att delta i den nya turneringen och mötte där först Djurgården och sedan AIK. Det blev segrar med 3–0 respektive 4–0, och därmed hade GIF tagit den första inteckningen i von Rosens pokal.
   Man kan förstås tycka att Gefle IF kunde ha deltagit i båda turneringarna precis som AIK och Djurgården gjorde, men de deltagande klubbarna fick själva stå för resorna och då tyckte styrelsen att det blev för dyrt. Det fanns ju andra verksamheter som också skulle bekostas, och pengar växte inte på trän ens på den gamla goda tiden. Det skulle ju också kosta GIF mer än till exempel AIK att vara med i båda turneringarna eftersom klubben inte hade någon riktig hemmaplan utan tvingades bekosta resor till alla sina matcher.
   Så Gefle IF nöjde sig med von Rosens turnering, som år 1900 fick ny form. Först spelade de sex deltagande Stockholmslagen en intern turnering, och segraren skulle få möta Gefle i final. Det blev AIK som vann Stockholmsdelen av tävlingen, och pojkarna från Gefle tog tåget till huvudstaden – och vann med 9–0.
   Någon match mot Örgryte blev det inte nu heller. Möjligen på grund av att det var AIK som hade vunnit SM-titeln efter 1–0 mot 
Örgryte i finalen, och då försvann ju själva tanken med en ”final” mellan Gefle och Örgryte.

Gefle IF hade tagit två inteckningar i von Rosens pokal och skulle ta hem den för alltid om det blev seger i turneringen även 1901. Men nu var GIF:arna kanske en aning övermodiga och gick med på att spela semifinal mot Djurgården och – i händelse av vinst – final mot AIK samma dag. Djurgårdarna bjöd dock bättre motstånd än väntat, och GIF fick nöja sig med en 2–1-seger på förmiddagen.
   Till eftermiddagens final mot AIK kom de därför en aning mosiga och utan den vanliga skärpan. Matchen slutade 1–1, o
ch då alla hade räknat med att Gefle skulle vinna stort som vanligt fanns det ingen beredskap för ett sånt resultat. Alla åkte hem till sitt utan att finalen hade avgjorts, och hela turneringen kom därför att betraktas som oavgjord detta år.
Man kan notera att konkurrensen hade hårdat. Ett år tidigare hade GIF:arna kunnat leka hem semifinalen och komma mer eller mindre utvilade till mötet med AIK. Att bara göra totalt tre mål på två matcher mot de klubbarna och dessutom släppa in ett i varje måste ha känts som ett misslyckande.

1902 tränade GIF-spelarna extra hårt. De hade bollövningar två kvällar i veckan och löpte övriga veckodagar. Naturligtvis var de medvetna om att det inte längre bara var att ställa ut skorna för att vinna, och det här året hade dessutom klubbar från andra orter än Stockholm och Gefle anmält sig. Fotbollen spred sig snabbt och började redan få fäste i bruksorterna runt om i Mellansverige.


GIF:arna träningsspelade också mot Sportarna (Gefle SGF) och kom ovanligt väl förberedda till turneringen. Extra spännande var det också att de för första gången skulle få spela på hemmaplan – Militärskolan hade anlagt en exercisplats som kunde duga som fotbollsplan, och där mötte Gefle IF Stockholmsklubben IF Sleipner inför en stor åskådarskara. 4–0 blev GIF:s segersiffror, och i nästa omgång blev det 5–1 mot detta eviga AIK. Efter 5–0 mot IFK Eskilstuna var Gefle återigen klart för final, den här gången mot Djurgården.
   Djurgårdarna hade ju bjudit på starkt motstånd redan föregående säsong och hade av matchresultaten att döma gått starkt framåt sedan senast. Ingen i Gefles omklädningsrum kände sig säker på seger, men innan laget gick ut på planen reste sig lagkapten Carrick och sa:
   – Kom ihåg, pojkar, att vi kommit hit för att vinna och ej för att förlora!
   Märkvärdigare än så var det inte. Gefle vann med 1–0 och erövrade von Rosens pokal för alltid – inför ögonen på greve Clarence von Rosen själv och en massa imponerade åskådare. Och pokalen överlämnades av ingen mindre än prins Carl, vilket understryker betydelsen av GIF-spelarnas prestation.
   Vad von Rosen tyckte vet vi inte i dag, men han hade kanske inte räknat med att den dyrbara trofén skulle erövras av en klubb inom loppet av fyra år. Så när han beställde en ny pokal inför 1903 års turnering bestämde han samtidigt att den skulle vara ständigt vandrande, vilket den också blev. Efter några år blev von Rosens pokal trofén som hemfördes av det lag som vann SM, och så har det varit ända fram till för bara några år sedan då den gamle grevens politiska ståndpunkter plötsligt ifrågasattes. De allsvenska lagen började då i stället tävla om Lennart Johanssons pokal, och det innebär att den enda von Rosens pokal som existerar finns i Gefle IF:s ägo. Och den kommer då och då till användning än i dag, framförallt i samband med barndop.


Ödet ville att 1902 skulle bli Gefle IF:s hittills sista som Sveriges odiskutabelt bästa fotbollsklubb. På förbundsnivå var det bittra stridigheter om vilka som skulle administrera den nya popsporten fotboll, och man kan väl säga att GIF valde fel sida i konflikten. Klubben fick därför inte vara med och tävla om pokalen 1903, då Strömdalens jämförelsevis fantastiska idrottsplats äntligen stod klar.


1904, då förbundsstriden var avblåst, ställde Gefle IF åter upp – numera alltså i SM-turneringen – men för första gången fick laget stryk av en Stockholmsklubb. Djurgården kom till Gävle och vann med 1–0 i andra omgången.
   Nu var också fotbollen så stor i landet att det till och med i lilla Sandviken fanns klubbar som var kapabla att utmana Gefle IF. I 1905 års SM-turnering vann GIF mot Sandvikens IF med 3–0 och mot IF Stjärnan (senare SAIK) med bara 2–1. Därpå följde en 3–1-seger mot Söderhamn innan GIF var klart för semifinal...mot Örgryte!
   Äntligen skulle de båda giganterna, som fortfarande räknades som de två stora i svensk fotboll, få mötas. Men GIF fick oväntade problem. Först tvingades målvakten Frölander resa utomlands, och sedan råkade lagkaptenen och centerhalven Hammar skada foten under träning.
   Detta räckte, märkligt nog, för att Gefle skulle tycka att det var meningslöst att spela matchen. Utan Frölander och utan Hammar skulle man inte ha en chans, så Örgryte fick vinna på walk over.
   Hela detta ställningstagande tycks ha haft med reskostnader att göra. Det är svårt för oss i dag att sätta oss in i hur man resonerade, men hela fotbolls-Sverige accepterade beslutet sedan Gefle IF lagt fram sina motiv.


Tyvärr blev konsekvensen att Gefle fortsatte tappa kontakten med toppskiktet i svensk fotboll. Det blev fler och fler matcher mot lokala motståndare och allt färre mot lagen från Stockholm. Klubbens ledare hade kanske inte förutsett att konkurrensen skulle skärpas så snabbt och att laget behövde föryngras, men plötsligt var svensk fotboll full av klubbar, lag och spelare från vartenda hörn av landet.
   De flesta av pionjärklubbarna klarade konkurrensen rätt bra, men Gefle IF fick problem. Delvis hade det med förbundsstriden att göra, men det är också möjligt att det blev en chock för föreningen att det inte längre var självklart att man skulle vinna alla sina matcher.
   Det hade också gått flera år sedan det stora genombrottet, och flera spelare hade slutat. Isaac Westergren hade gått över till IFK och koncentrerade sig på friidrotten, Erik Wiklund hade flyttat utomlands och den store ledargestalten Robert Carrick drabbades av en fotskada som satte stopp för hans medverkan i laget under 1903 och 1904. Han återkom visserligen 1905 och spelade ytterligare något år men kom aldrig mer upp i samma klass som under åren kring sekelskiftet.


Redaktionen bakom "En 125-årig kärlekshistoria": Mats Åkerlind, Erik Proos, Ulf Kriström, Lars-Vidar Ström, Anders Eriksson, Lars Söderberg och Bo Brügge
__________________________________________________________

Fotnot: Vill du beställa boken, kontakta medförfattaren Ulf Kriström på ulf.kristrom@gd.se