lördag 21 december 2013

Mutförsöket mot Gefle IF

Det talas allt oftare om riggade matcher i den allt mer kommersialiserade fotbollsvärlden.
   Men mutor är inget nytt fenomen.
   Redan för drygt 50 år sedan blev Gefle IF erbjudet en stor summa pengar för att förlora en match med stora siffror.
   Hur det gick? GIF föll med 1–7.

Det är sen höst 1962. I tabelltoppen av division 3 norra Svealand finns tre lag från Västmanland: Västerås SK, Fagersta och Hallstahammar.
   Inför matchen mellan Gefle IF och Hallstahammar ligger det sistnämnda i delad serieledning med VSK. En seger för Hallstahammar ger laget ett mycket bra utgångsläge inför slutomgången. Kan man dessutom vinna stort har man chansen att vinna serien på bättre målskillnad.
   För nykomlingen Gefle IF är matchen betydelselös. Man har harvat i mitten av tabellen under hela säsongen och för dem spelare som inte lirar hockey eller bandy är de sista omgångarna bara en transportsträcka till jullov.
   Några Hallstahammarsupportrar ser här sin chans.

Någon dag före matchen mot Gefle IF på Trollebo IP i Hallstahammar den 7 oktober går några "idrottsvänner" ihop och skriver ett brev till Gefle IF:s förre vice ordförande Gustaf Rennéus. Herr Rennéus jobbar dock inte längre inom Gefle IF utan är bosatt i Solna. Brevskrivarna känner sannolikt inte till detta.
   Så här lyder brevet:

Herr Rennéus!
Den västmanländska fotbollssporten befinner sig just nu i en mycket djup vågdal. Om ett västmanländskt lag vann div. III och gick upp i div. II vore man på mycket god väg upp ur denna vågdal. De västmanländska lag som kan vinna serien är Västerås SK, Hallstahammars SK och Fagersta AIK. Fagersta har troligen alltför svårt program för att ha några utsikter att vinna serien. Då återstår VSK och HSK. För den västmanländska fotbollssporten vore det avgjort bäst om HSK gick upp i den högre serien. Gefle IF som spelar mot HSK på söndag har nu ett tillfälle att hjälpa den västmanländska fotbollssporten. Ni Herr Rennéus kan planera detta, förslagsvis i samråd med Edert lags målvakt. Om HSK vinner stort så skall Ni personligen bli rikligt belönad. Vi är några idrottsvänner i Västerås som känner stort för fotbollen.

Innan matchen spelas går Hallstahammars ledning ut och förtydligar att brevet inte kommer från ledarhåll inom HSK. 
   – Vi tycker att det är en olustig historia och beklagar GIF-målvakten Lasse Andersson som ju har en svår press på sig i det här läget. Det kan ju tänkas att vi får något lättvindigt mål och då kommer pratet kanske igång, säger Hallstahammarbasen Bo G Persson till Gefle Dagblad (GD) på matchdagen.

Ur VLT.

När matchen drar igång syns det tydligt vilket lag som är mest motiverat. Redan efter 20 minuter leder hemmalaget Hallstahammar med 2–0. Lasse Andersson, GIF:s kanske bäste spelare i matchen enligt både GD och Vestmanlands Läns Tidning (VLT), kämpar förtvivlat för att hålla nere siffrorna.
   Matchen slutar ändå 7–1 till Hallstahammar.
   Något tal om läggmatch blir det dock inte. 

Varken VLT eller de båda Gävletidningarna spekulerar i en koppling mellan mutförsöket och de stora siffrorna. Anledningen är brevets naiva utformning samt att det faktiskt såg offentlighetens ljus redan före matchen.
   VLT-signaturen Everton har också kallat brevet för klumpigt i en krönika inför matchen.
   "I raden av herostratiskt ryktbara mutförsök av den här sorten i svensk bollsport – alla utan avsedd verkan – tillhör detta de avgjort klumpiga. Också dessa fanatiska välgörare i HSK, som tänkt sig Västmanlandsrepresentation i div. II till det priset, har varit ute i ogjort väder. 
   Dessutom är väl frågan om man inte försämrat HSK:s möjligheter att slå Gefle IF, som säkrat kontraktet på de fyra senaste matcherna och normalt inte borde ha någonting att spela för.
   Mutförsöket har givit Gefle IF ett mycket gott skäl!"

4-4-2-bloggen har varit i kontakt med en av Geflespelarna som var med i matchen mot Hallstahammar 1962, Kurt Eriksson.
   Han har bara ett mycket svagt minne av tidningsskriverierna.
   – Just det här, att det ska ha varit en läggmatch, det har gått bakom min rygg i så fall, säger han.
   Han berättar dock att Rennéus och Lasse Andersson hade samma arbetsplats i Gävle.
   – De jobbade båda på brandstationen, säger han.

Att Gefle IF skulle ha förlorat matchen med flit var det ingen som trodde. Mutförsöket skrevs i stället av som en naiv och desperat vädjan från några fotbollsfanatiker i Hallstahammar.
   Supportrarna fick dock som de ville till slut. Hallstahammar vann serien och gick upp i tvåan efter ett osannolikt drama. Både VSK och HSK avslutade serien på 31 poäng och 20 insläppta mål. Hallstahammar hade dock gjort 51 mål framåt mot Västerås – tro det eller ej – 50.

Jimmy Morén

lördag 30 november 2013

Om att ta över efter en succétränare

När Peter Antoine tog över Gefle IF:s lag i näst högsta serien visste han inte att det var som kapten på ett sjunkande skepp. 1976 blev ett år då den färgstarke tysken svor, gormade och hotade med att spela själv.
   Men han misströstade aldrig.
   GD:s reporter Anders Wedén slog huvudet på spiken redan före säsongen:
   – Ska det gå åt helvete ska det gå med musik.


Gefle IF hade gjort allt för att behålla succétränaren Lennart "Liston" Söderberg. Faktiskt så till den milda grad att man inför säsongen 1975 övertalade "Liston" att leda GIF vid sidan av sitt förstalag Västerås SK, som han skrivit på för.
   Den lösningen var inte hållbar mer än ett år och när GIF värvade Peter Antoine hoppades man kanske att man värvat en ny "Liston".
   Visserligen var Antoine och "Liston" lika på många sätt. Båda var högljudda, respektingivande och kritiska mot allt och alla.
   Men en sak skilde dem åt: Deras syn på fotboll. 
   Medan "Liston" ville spela tätt, aggressivt (för att inte säga fult) och defensivt pratade Antoine om champagnefotboll.
   – Det var för mycket indoktrinerat tidigare. Fantasin hos spelarna var borttagen. De har glömt att improvisera och ta egna initiativ. Det är 50–100 bakåtpassningar per match. Och "dunka-bort-bollen-parollen", sa Antoine till GD inför säsongen.
   Antoine lovade offensiv fotboll, mycket chansningar och att alla skulle våga gå framåt.
   – Det är roligare att vinna med 5–4 än 1–0, sa han.

Nu vann inte GIF någon match med 5–4 det året. Faktum är att man knappt vann någon match över huvud taget.
   Det första baklängesmålet av väldigt många kom två minuter in på den första matchen, mot Sirius. Detta trots att Antoine chockat alla med den tokdefensiva uppställningen 4-4-2.
   Det blev till slut 0–3.
   – Men ännu är vi inte i division 3, sade Antoine.

GIF-tränaren verkade ana redan då vartåt det barkade. Gefle hade inför säsongen tappat flera viktiga personer i klubben. Förutom "Liston" hade lagbasen Perry Fredriksson och fyra tongivande startspelare lämnat. Till och med långvariga trunkmannen Ingvar Carlsson hade kastat in handduken.
   Den redan tunna truppen blev än spädare när skadorna började komma.
   – Det kan betyda att jag själv måste hoppa in. Det är naturligtvis en nödlösning då jag inte alls är fulltränad. Men kan jag med min rutin ge vårt försvar stadga så varför inte, sa Antoine inför förlustmatchen mot Derby.

Efter några ytterligare förluster, bland annat i derbyt mot Sandvikens IF, började supportrar och tidningskrönikörer att fråga sig om Antoines offensiva hållning verkligen var en så god idé.
   Själv oroade sig inte Antoine ett dugg. Han var mer förbannad över att domarna verkade motarbeta Gefle IF.
   Så här lät det efter matchen mot SIF:
   – Hur usla får matchledarna vara? Den här gången är jag förbannad och jag har orsak att vara det. SIF:s båda mål var ju klart regelvidriga. Båda föregicks av solklar offside.
   – Domaren Ulf Eriksson gick omkring på plan och spelade tuff. Det har väl varit bättre om han använt ögonen.
   Efter GIF Sundsvall:
   – Glöm nu inte att vi bjöd Sundsvall på åtminstone två av målen och att domaren S-Å Tannerstig underlät att tilldöma oss två straffsparkar för hands.
   – Förbannad på mig själv att jag inte snörade på skorna och spelade. Nu fanns det ju ingen som dirigerade vår fyrbackslinje!
   Efter 1–1 mot Saab:
   – Jag är arg, ja, vansinnigt förbannad. Vi gör vårt bästa men blir bestulna på en klar straff och Saab får ett mål som föregås av en solklar offside
   – Och planen är sämst i landet. Bollen studsar hit och dit...


Eskilstunas Pelle Björkman gör 2–0. Bosse Andersson, till höger, och Per Willner tittar på. Foto: Kurt Elfström/GD


Trots stark kritik mot det offensiva spelsystemet fortsatte Antoine på den inslagna vägen. Han menade att om hans spelare gjorde mål på chanserna skulle laget börja vinna. För att tydligare kunna förklara för tvivlarna hur bra laget egentligen var förde han statistik över missade chanser.
   – Jag har 26 givna mål i protokollet. Snart får jag hjärtinfarkt och trillar av bänken, sa han efter förlusten mot Sleipner i juni.

GIF-tränaren var trots allt en obotlig optimist. Inför varje match förkunnade han för lokaltidningen: Nu SKA vi vinna! Efter förlusten den 13 juni mot Nyköping, den nionde på tio matcher, konstaterade han dock:
   – Nu får vi börja bygga upp laget inför nästa år i stället.

Inför bortamatchen mot Hudiksvalls ABK hade Antoine pressats hårt, bland annat av Keb Eriksson och Anders Wedén i GD, att lägga om taktiken.
   Antoines svar: 
   – Ett lag som Hudik måste man möta högt upp på plan!
   Matchen slutade 5–2 till ABK. 
   Ett resultat som följdes upp av kryss mot det andra fiaskolaget så långt, Brynäs, och 1–7 mot Eskilstuna.

När serien vände lyfte det något för GIF. 0–2-förlusten mot Brynäs på hösten kunde ha fått en annan utgång. Åtminstone enligt Antoine.
   – Domaren var under all kritik. Höjden av feghet att inte blåsa straff när Leif Hemström drogs ned av Brynäsmålvakten. Förresten skulle vi haft ytterligare en straff vid ett annat tillfälle.
   Första segern kom överraskande mot Sleipner den 18 augusti. GIF ställde upp med ett ungt lag med flera juniorer.
   – Gissa om det känns skönt. Men det var nära att domaren lurade oss på segern, jublade en hes Antoine.

Trots vinsten fick GIF-tränaren efter matchen beskedet att hans kontrakt med Gefle IF inte förlängs.
   – Det är med blandade känslor jag flyttar från Gävle, sa Antoine som bestämt sig för att flytta tillbaka till Köln i Västtyskland för att gå en tränarutbildning.

Antoine tjurade inte, utan var full av samma självförtroende som han haft under hela säsongen. Nu hade han fullt fokus på att avsluta snyggt.
   Och trägen vinner.
   GIF avslutade division 2-sejouren med två segrar, vilket fick Antoine att euforiskt utbrista:
   – Nu lämnar jag över ett dukat bord till min efterträdare Rune Karlsson!

Kanske hade avdukat bord varit närmare verkligheten. Gefles facit blev en ohotad jumboplats, nio ihopsamlade poäng och 25–74 i målskillnad. Det var en klubb i fritt fall, inte bara sportsligt utan också ekonomiskt. Det skulle dröja fyra år innan man – tack vare en sammanslagning med Brynäs – tog sig tillbaka till tvåan igen.
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com

torsdag 21 november 2013

Ibland är nystarter sorgliga

Pelle Olsson har förtjänat chansen i Djurgården och jag unnar honom all framgång. 
   Personligen kommer det att kännas märkligt att följa Gefle IF i fortsättningen.
   Jag ska förklara varför.

Pelle Olsson var 17 år när han gjorde sin första tävlingsmatch för Gefle IF. Året var 1981 och jag var inte ens född.
    1996 var jag 14 år. Och bytte trygga Godis mot stora, proffsiga Gefle IF. Jag fick Johan "Hampus" Forsmark som tränare. En GIF-man uti fingerspetsarna. Tränare för a-laget var Stefan Lundin, vars syn på fotboll gick som en röd tråd genom föreningen. 
   Det handlade om funktionell teknik och att tänka och agera rätt. 
   När man är 14 år är det svårt att tänka rätt. Helst vill man ta bollen, rikta näsan mot målet och bara köra. 
   "Hampus" lärde oss att agera som ett lag.
   
Det hände att Stefan Lundin kom förbi när vi tränade på Andersbergs grusplan, men Pelle Olsson träffade vi först när vi kom upp i juniorlaget och började på gymnasiet. Pelle blev a-lagstränare på hösten 1996 och ett par år senare instruktör på Borgis fotbollsgymnasium, där de flesta GIF:are gick. 
  Tillsammans med juniortränarna Thomas Andersson och Anders Berg gav Pelle oss en fotbollsskolning som jag inser så här 15 år senare var unik.
   Medan andra fotbollstalanger pratade sulfinter och bicykletas diskuterade vi presspel och zonförsvar. 
   Vi lärde oss vad det handlar om.

Jag minns de åren som distinkta i mitt liv. De präglade mig på så många sätt. Det visste jag förstås inte då, men är fullkomligt uppenbart för mig nu. Hur jag influerats? Det ska jag fundera över. Jag vet bara att de gjort det.

Men tiderna förändras, de gör alltid det. Jag bytte klubb och Pelle flyttade till Örebro. Kenneth Rosén kom in som ny tränare i GIF och gjorde succé. GIF gick upp i allsvenskan med en offensiv och frejdig fotboll. Det sades att man i stort sett aldrig tränade försvarsspel under Kenneths tid och det strök väl under att det var ett annat Gefle IF. Inte det GIF jag kände. 

När Pelle kom tillbaka väcktes många minnen till liv, på samma sätt som när man äter samma mat som man åt på den där mysiga restaurangen eller lyssnar på låten man inte hört på tio år. 
  Ungefär så har det varit för mig att följa Gefle IF.
  Nu försvinner Pelle Olsson igen och med honom i stort sett allt jag personligen förknippar med Gefle IF. 
   Det blir inte samma sak att följa GIF i fortsättningen.
   Det blir starten på något nytt. 
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com

   


söndag 3 november 2013

Experterna floppade

Allsvenskan är färdigspelad och det är dags att plocka fram den här:
Så tippar "experterna".
Av fyra potentiella poäng lyckades ingen skrapa ihop fler än två poäng.

De som hade två rätt:
Stisse Åberg, Mittmedia (MFF + Syrianska)
Mathias Lühr, Expressen (Syrianska + Gefles placering)
Jan-Peter Andersson, Kvällsposten (Syrianska + Gefles placering)
Petter Jennervall, Expressen (Syrianska + Gefles placering)
Carl Juborg, Expressen (MFF + Syrianska)
Johan Wall, Kvällsposten (MFF + Syrianska)
Oskar Månsson, Aftonbladet (MFF + Syrianska)
Marcus Leifby, Aftonbladet (Syrianska + Gefles placering)

söndag 15 september 2013

Gefle IF och tågolyckan i Alby

För 50 år sedan inträffade en av Norrlands värsta tågolyckor.
   Ombord på tåget fanns Gefle IF:s fotbollslag.
   Här är berättelsen om katastrofen i Alby 1964.

Foto: Karl Håkan Nilsson/ST, ur GD arkiv

Det är lördag kväll den 5 september 1964 och Gefle IF:s spelare kliver ombord på Nordpilen. På söndagen väntar match mot Skellefteå AIK på Norrvalla idrottsplats i division 2 Norrland, Sveriges då näst högsta serie.
   Som vanligt när GIF-truppen ger sig ut på långresor åker kortleken fram. Flera av spelarna är riktiga korthajar och några parti poker i buffévagnen är sed före alla bortamatcher. Rutinen är att man spelar fram till klockan 22.00 för att därefter bege sig till slafen i sovvagnen.
   Den här kvällen bestämmer sig dock spelarna för att knyta sig tidigt. Vid 21.40 har samtliga 14 GIF:are lämnat buffévagnen.
   Då händer något.
   – Vi hade börjat klä om för att gå till sängs när vagnen började kränga. Vi trodde först att någon dragit i nödbromsen, men ganska snart stod klart att en olycka inträffat, berättar lagledaren Thorgny Axelsson för tidningen Norra Västerbotten ett par dagar senare.
   – Vi fick nämligen höra barnskri och när vi sedan rusade ut mötte oss en syn som inte låter sig beskrivas egentligen. Vi fick se människor sitta fastklämda, lemmar ligga kringströdda på marken, ja, det hela var så hemskt att..., fortsätter Axelsson, men tappar sedan orden.
 
Olyckan inträffar vid Alby station utanför Ånge i Medelpad. Åtta personer dör. Trettioen skadas. Första vagnen efter de urspårade är Geflespelarnas sovvagn. Buffévagnen, som spelarna osedvanligt lämnat 15–20 minuter tidigare, blir den värst drabbade.
   Flera av Geflespelarna jobbar till vardags som brandmän och deltar i räddningsarbetet, tillsammans med nära nog hela Albys befolkning. I Gefle Dagblad beskrivs hur två av spelarna tagit hand om ett barn som klämts ihjäl.
   – Vi blev nog kvar ett par timmar, och hjälpte under den tiden till med att ta hand om de skadade. De som satt fastklämda fanns inte mycket att göra åt förrän räddningsmanskap med svetsaggregat anlände, berättar Thorgny Axelsson för Norra Västerbotten.
 
Av de åtta urspårade vagnarna är hälften förstörda. Räddningsmanskapet måste skära sig genom vagntaken med skärbrännare för att komma åt de skadade, rapporterar Sundsvalls Tidning (ST). Ett par av de urspårade vagnarna har drämt rätt in i tre bostadshus och i ett av husen ligger tre små barn och sover. Alla klarar sig utan en skråma.
   I ett annat hus ligger familjen Rådman och sover.
   – Jag vaknade av ett fruktansvärt brak, berättar Folke för ST.
   – Insikten sade mig att det var fara på färde, varför jag kastade mig ur sängen ner på golvet. Men golvet var borta och jag hamnade ner i trossbottnen. I ljuset från järnvägsvagnen, som hade rammat huset, kunde jag se att kylskåpet hade krossat min säng. Så upptäckte jag att far inte fanns i rummet och började ropa på honom. Senare fick jag veta att han hade slungats ut ur huset och in i trädgården.
   – Jag trodde aldrig att jag skulle överleva, säger pappa Knut Rådman och fortsätter:
   – Jag har väntat länge på att något ska hända. Vår gård ligger bara åtta–tio meter från spåret. Nu flyttar jag aldrig tillbaka.

Enligt ST är orsaken till olyckan att lokföraren håller alldeles för hög fart när han kommer fram till växeln. Hastigheten är nedsatt till 40 kilometer i timmen när tåget ska gå in på högerspår, men av någon anledning – förmodligen dis och dimma – håller tåget minst 100 kilometer i timmen en och en halv kilometer före växlingen.

Efter händelsen är Geflespelarna djupt chockade. Thorgny Axelsson tar kontakt med fotbollförbundet, som vädjar att man ändå ska ta sig till Skellefteå och spela matchen dagen därpå.
   GIF tvingas övernatta i Ånge.
   – Visserligen hade vi möjlighet att fortsätta med ett annat tåg, men med tanke på att där inte fanns några sovplatser och att sittplatserna var begränsade föredrog vi att stanna i Ånge för att om möjligt sova en stund. Men om det blev någon sömn för grabbarna tvivlar jag på, möjligen ett par timmar, säger Axelsson.
   På söndagsmorgonen kör fyra taxibilar Gefletruppen de nästan 50 milen norrut. Resan tar åtta timmar (två av bilarna kolliderar med varandra i Umeå, men kan fortsätta) och GIF kommer fram till Norrvalla ip 15 minuter före avspark.
 
Gefle IF lyckas klara 1–1 mot Skellefteå efter en lysande första halvlek. Gefles målskytt är Bertil Astby. Astby minns den där helgen.
   – Det var en ruskig upplevelse. Tur att kortspelarna hade gått och lagt sig ovanligt tidigt. Annars hade de varit med bland vagnarna som riktigt brakade loss där, säger Bertil Astby till 4-4-2-bloggen.
   – Vi hade tre–fyra med yrkeserfarenhet av olyckor. Lasse Andersson, målvakten och Sven Bergsten var brandmän och de hjälpte till där, men det var en annorlunda och synnerligen dramatisk olycka.
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com
 


 


fredag 23 augusti 2013

...och några andra klassiska SIF-matcher

Sandvikens IF–AIK 3–2. Ett resultat man kan slå sig för rödvästen för – och skriva in i historieboken.
   SIF och Gefle IF har också gått några klassiska matcher.
   Tre av dem spelades på 80-talet.


1980-09-29. GIF/BIF–SIF 2–0.
Leif Widén (nej, det är inte Ole
i Sällskapsresan).
Ur GD:s arkiv
En lugn och välspelad match precis som derbyna mellan Gästriklands stora lag brukar vara. Hahahaha.
   Det börjar efter 30 minuter med att SIF-backen Mats Nordström får en blackout, sparkar ner GIF/BIF:s Berra Hellman i straffområdet och får rött kort.
   Fortsätter med att SIF:s Janne Thunell kör in aluminiumdobbarna i Pär Eriksson och drar upp ett rejält sår i GIF-spelarens knä.
   Berra Hellman får sedan en lårkaka i en duell och tvingas kliva av.
   Det hela kryddas med att SIF:s Lasse Richt (senare landslagschef) får en armbåge över okbenet – som går av.
   – En olustig match, bortsett resultatet, säger GIF/BIF-tränaren Leif Widén.

1982-09-25. GIF–SIF 2–1.
Det är näst sista omgången i division 2 norra. Djurgården och SIF ligger etta och tvåa i serien, placeringar som ger kval till allsvenskan. Gefle IF ligger trea, tre poäng efter SIF. Över 7 000 åskådare har kommit till Strömvallen.
Thomas Nordahl, orolig.
Ur GD:s arkiv
   Före matchen tvingas GIF:s viktige mittfältare Tore Lennartsson kasta in handduken. Han känner av sin ljumskskada. I stället får Pärra Eriksson, som stått utanför laget under en längre tid, chansen. Även forwarden Berra Hellman, målskytten som slutat göra mål och förpassats till bänken under hösten, spelar från start. Det blir succé. Pärra passar Berra och Berra gör mål. Två gånger om.
   Trots GIF:s seger ligger SIF kvar på kvalplatsen till allsvenskan. Men SIF-tränaren Thomas Nordahl är orolig – och ingen kan vara orolig som Thomas Nordahl. SIF har Djurgården i sista matchen och flera spelare har tvingats utgå i derbyt.
   – Förlusten kan jag smälta, värre är det med skadorna. Med ett halvt reservlag lär vi knappast kunna rubba Djurgården, säger Nordahl.
   Serien slutar med att Gefle kniper den andra kvalplatsen via seger över Ope. I kvalet vinner GIF över Kalmar och går upp i allsvenskan.

1985-05-23. SIF–GIF 1–1.
På förhand beskrivs derbyt på Jernvallen som ett hatmöte, förstås. Efter matchen rapporterar GD om "en kaskad av hårda satsningar, många frisparkar och sex varningar mellan 47:e och 65:e minuten". De enda som inte är osams är de båda lagkaptenerna, Janne Thunell i GIF och Tomas Gunnarsson i SIF. Gunnarsson ska gifta sig med Thunells syster på pingstaftonen, och direkt efter derbyt drar svensexan igång.
   Matchen har annars en finländsk prägel. Åtta minuter från slutet, vid ställningen 1–0 till GIF, fäller finländske GIF-backen Jari Europaeus landsmannen Jukka Kairento och domaren dömer straff. Kairento slår själv bollen i nät via målvakten Anders Markströms fingrar.
   – Kom nu inte och påstå annat än att straffen var solklar. Killen sparkade ju ner mig sedan jag fintat bort honom, säger en uppumpad Kairento till GD efter matchen.
   Om någon påstått att det inte var straff? Nej.
   – Visst var det straff, säger Europaeus.
Jimmy Morén

torsdag 8 augusti 2013

Gefles trognaste supporter

Sven Inge Marck var åtta år, stod utanför Strömvallen och tittade in när Gefle IF spelade sin första allsvenska match i historien.
   Det är 80 år sedan i år.
   Sedan dess har han följt Gefle IF intimt, nu kanske mer än någonsin tidigare.



Strömvallen, arenan som Sven Inge (som själv inte vill vara med på bild)
cyklat till i 80 år. Foto: Arbetarbladet


Sven Inge Marck är 88 år. Hans minne är imponerande. Nästan encyklopediskt vad gäller resultat och målskyttar.
   Ett av hans första personliga minnen av Gefle IF kommer från födelseorten Krylbo hösten 1932.   
   – Nere på stationen på den tiden var alltid mycket folk. De var så kollegiala där nere, det var postisar och järnvägsfolk. Det var ju en av Sveriges största järnvägsknutar. Vi stod ett gäng och skulle säga farväl till mamma och mina syskon. Då var det en som sa: ’Hörudu, jag tror Gefle går upp i allsvenskan’. Så började mitt intresse.
   Han flyttade med familjen till Gävle samma år, och trots att det hade rått Brage-hysteri i Dalarna blev han snabbt GIF-supporter.
   Hela säsongen 1933–34, Gefle IF:s första i allsvenskan, följde unge Sven Inge från en höjd utanför Strömvallens portar.
   – Det var dåliga tider och det fanns inte pengar till fotbollsmatcher. Dessutom såg man lika bra utanför.
   
Det var inte lätt att vara fotbollsentusiast på den tiden.
   – Min pappa var ju emot fotboll. När de satte upp plank runt arenan tyckte han att det var skamligt. ”Betala för att gå på fotboll!”
   – Man tyckte ju inte om att ungarna spelade själva heller. Det fanns ett par skor åt ungen, de skulle han ha både på vardagar och på söndagar. Han fick absolut inte spela fotboll med dem.
   Men en dag fick Sven Inge följa med innanför portarna till Strömvallen. Det var fantastiskt, berättar han.
   – Pappa visste ju att jag var så sugen att gå så då ropade han: Hörudu Sven Inge, kan du visa var Strömvallen ligger. Jag ska faktiskt gå och titta i dag. Det var den enda match han såg på Strömvallen, men det var också den mest sevärda. Jag försökte se planen mellan gubbarnas ben på läktaren, men de hade väldigt vida byxor och det var svårt, säger han med ett skratt.
   Matchen var säsongens sista, spelades mot IFK Göteborg och slutade 4–3 till GIF. Det räckte inte för att GIF skulle hänga kvar i allsvenskan av egen kraft, men eftersom Malmö FF brutit mot amatörbestämmelserna fick GIF ändå en plats i nästa säsongs allsvenska – och MFF blev diskat.
   – Det var Erik Persson, Skånehövdingen, som sa att i stället för att ge spelarna två supar och en konjak efter matcherna kunde de få pengar. Det där förstod inte Svenska fotbollförbundet. IFK Malmö, som kallades ”kanariefåglarna” efter de gula dräkterna, anmälde MFF, och efter det hatade Erik Persson IFK Malmö så mycket att när han kom till New York vägrade han att åka taxi.

Den typen av anekdoter har Sven Inge Marck gott om.
   En annan handlar om Gunnar Jansson, stjärna i Gefle IF på 30-talet.
   – 1934 var Gunnar Jansson preliminärt uttagen i den svenska truppen till VM i Italien. Han blev nedkallad till Stockholm, men där fick han beskedet av landslagschefen: ”Du får inte åka med”. ”Jaha, varför det?” sa Gunnar. ”Knutte Kroon är tillbaka och han går före dig så du får åka hem”, sa chefen. Därför blev Jansson kallad ”Rom-Janne” i hela sitt liv.
   
Sven Inge Marck är med all sannolikhet den nu levande person som sett flest GIF-matcher i historien. Med undantag för en tioårsperiod efter Andra världskriget, då GIF till och med var nere i division 4 och intresset svalnade något, har han följt Gefle IF och fotbollen slaviskt.
   Han ser i snitt en fotbollsmatch om dagen på tv nuförtiden.
   
   – Man har tillgång till repriser och kan diskutera saker på ett bättre sätt numera. Det roligaste är att följa en spelare som är på väg uppåt i karriären. Som Simon Lundevall i Gefle nu till exempel.
Vem är Gefle IF:s bästa spelare genom tiderna?
   – Då säger jag ”Prosten” Karlsson. Av den anledningen att när man för några år sedan skulle sammanställa ett gästrikelag, med de bästa spelarna, via en omröstning fick inte ”Prosten” en plats. Då tänkte jag: Vad tusan nu då, vad lite intresse det måste vara.
   – ”Prosten” kom ju från Södra Bollklubben 1937. Han var teknisk och tung att möta. Robust. Han kom till skolan i en lång rock en dag och då sa lärarinnan: Du ser ut som en prost. Det var så han fick sitt smeknamn. 1945 värvades han till AIK och spelåret 1946–47 kom han tvåa i allsvenska skytteligan tillsammans med Gunnar Nordahl efter Gunnar Gren.
   Han nämner även ”Hogga” Karlsson, ”Ata” Persson, Rune Åkerblom, Mats Olausson, Kenneth Åslund, Hasse Berggren, René Makondele och Yannick Bapupa som stora spelare, och det visar vilket perspektiv han har på Gefle IF:s historia.

Bland tränarna han minns sticker Stefan Lundin ut.
Lundin. Ur GD 1982.
   
   – Framförallt för att han var så ung när han tog upp GIF i allsvenskan ’82. Jag tror att han kopierade lite av ”Svennis” stil i IFK Göteborg. Lundin ville ju att bollen skulle in i straffområdet så fort som möjligt och efter det har GIF haft väldigt många bra targetspelare, som Peter Fyhr, Daniel Ytterbom och Mikael Dahlberg.
Vilka är de mest minnesvärda matcherna?
   – Sista matchen 1983 var spännande. GIF var tvunget att vinna mot Göteborgskamraterna samtidigt som Mjällby tappade poäng. På Strömvallen avgjorde GIF tidigt efter mål av Pelle Olsson och Pärra Eriksson. Det blev till slut 3–0, det sista målet av Bernt Björk, och när det blåstes av ledde fortfarande Mjällby. Men då meddelade speakern Ove Söderberg att det blivit 1–1 på Strandvallen.

Han minns en känslomässig berg-och-dalbana säsongerna 1999 och 2000.
   – Vi hade maximal otur de sista omgångarna ’99 och fick kvala till Superettan mot Café Opera. Det blev 0–0 på Djursholms IP. Det är den värsta arena jag varit på, när man skulle kasta inkast fick man nästan gå ut på gatan. Det blev 2–2 hemma och vi åkte ur. Det var en tomhet utan dess like. Pelle var så ledsen att det inte var klokt åt det.
   – A la bonne heure fick Pelle vara kvar och han fick ihop laget 2000. Andra kvalmötet till Superettan mot Brommapojkarna gick på Grimsta. GIF vann med 3–1 och det var nog första gången som vi hade en så pass stor supporterskara på plats. Pelle var så glad att han kramade om mig efteråt. Han hade tårar i ögonen.

Sedan 2001 har Sven Inge Marck varit pressvärd på Strömvallen, arenan han cyklat till ett par gånger i månaden i 80 år.
Vad tycker du om att GIF snart inte längre spelar sina matcher på Strömvallen?
   – Nja, egentligen har jag nog inget emot det. Strömvallen har ju fått så dåligt namn och rykte att det är ett måste. Men det är klart, så jäkla dålig är inte Strömvallen som alla säger. Det var en kille från Dagens Nyheter här en gång som sa: ”Fy fan, vilken snygg arena det här är”. ”Säg det en gång till så att det hörs", sa jag då.
Du bor ju i Sätra så du får nära till matcherna…
   – Ja, jo, men det spelar ingen roll. Men så länge vi har Strömvallen får vi ju inte några arrangemang. När C More är här får vi bara en kommentator, det är nästan aldrig någon studio.
   Det sista Sven Inge säger innan vi skils åt är att han hoppas han inte sagt något som gör att han blir portad från matcherna.
   Det vore det värsta som kunde hända för GIF:s trognaste supporter.
Jimmy Morén

måndag 29 juli 2013

90-talets mest göteborgska rubriker i GD

Databasen tar så sakteliga form. Nästan alla matchfakta från 2000-talet finns inlagda och väldigt mycket från 90-talet är också inmatat.
Just 90-talet har visat sig vara en guldgruva – för ordvitsar.
Här kommer 90-talets mest göteborgska rubriker i Gefle Dagblad.

8. 
















7.



















6.
















5.


4.
















3.




















2.
















1.

















Jimmy Morén

fredag 26 juli 2013

De största matcherna i GIF:s historia

BACK FROM THE DEAD! skrek den engelsktalande kommentatorn på min stream, som jag i desperation fått fram i andra halvlek.
   Efter bragden i Sundsvall som skickar Gefle till Azerbajdzjan den 1 augusti (då Pelle Olsson både har namnsdag och fyller 50 år) funderade jag över om detta banne mig inte är den största bragdmatchen i Gefle IF:s historia.
   Vad säger ni?
   Här är några alternativ.

2013-07-25. Gefle–Anorthois Famagusta 4–0.
Efter att ha blivit förnedrat, utspelat och utklassat med 3–0 på Cypern i första kvalmatchen av Europa League-kvalet behöver Gefle göra en bragdmatch i Sundsvall för att gå vidare. Och vad händer? Två sena mål av Jakob Orlov och Mikael Dahlberg, vid ställning 2–0 till GIF, förändrar allt. Dagen efter hyllas Pelle Olssons gäng i alla medier – och på Uefas hemsida.

2012-07-12. Gefle–IFK Göteborg 5–0.
Alexander Faltsetas gör två mål mot sin gamla klubb och Gefle spelar som i trans när man oväntat tar sin största seger i allsvenskan genom tiderna.

2010-11-07. IFK Göteborg–Gefle 2–2.
Djurgårdens Prince Ikpe Ekong hade gett Gefle en skänk från ovan när han nickade in 2–2 i egen bur i slutminuterna i seriens näst sista match. I seriens sista match mot IFK Göteborg borta ligger GIF under med 0–2 och är helt uträknat. Då gör Jakob Orlov 2–1 innan Super-Dragan Kapcevic skjuter GIF till kvalspel med sitt 2–2-mål i 87:e minuten.

2006-07-23. Gefle–Malmö FF 4–3.
GIF ligger under med 0–3 i paus, men vänder mirakulöst till 4–3 efter tre mål av Mathias Woxlin och ett av Daniel Westlin. Woxlin slår in segermålet på straff och Strömvallen exploderar.

2000-10-22. Brommapojkarna–Gefle 2–3.
Gefle har vunnit den första kvalmatchen till Superettan med 1–0, men det är en bräcklig ledning och BP är starkt hemma på Grimsta. Då svarar Gefle för en fantastisk kämpainsats och när Robert Stridh slår in 3–2 på straff är det klart. En av GIF:s spelare, Mikael Åskog, minns matchen här: Minnen från hjärtat.

1983-10-02. Gefle–IFK Göteborg 3–0.
En allsvensk plats står på spel. Gefle är tvingat att vinna samtidigt som Mjällby inte får slå Malmö FF. Pelle Olsson, Pärra Eriksson och Bernt Björk fixar segern på Strömvallen, men på Strandvallen står det länge 1–0. 43 sekunder från slutet kvitterar Thomas Sunesson för Malmö – och GIF hänger kvar.

1982-10-10. Gefle–Kalmar 2–0.
Gefle lägger grunden till avancemanget till allsvenskan via seger i det första kvalmötet mot Kalmar. Här finns ett klipp från den minnesvärda matchen som får Kostas att gå bananer: http://www.youtube.com/watch?v=zrMRnjXYDbM

1933-06-05. Gefle–IFK Norrköping 3–1.
IFK Norrköping är storfavorit att knipa den allsvenska platsen, men Gefle vinner sensationellt det första kvalmötet med 3–1 (och senare hela kvalet). Målskyttar är Gunnar Jansson och Hogga Karlsson.
Jimmy Morén

måndag 15 juli 2013

Målvaktskarusellen i Visby

Häromdagen skrev jag om Daniel Moffatts 18 sekunder i rampljuset.
   Här är en match med en minst lika osannolik utveckling.
   Häng med till Visby en junikväll 1996.

Inför fotbollssäsongen 1995 ändrades regeln om avbytare i svensk fotboll. Det var numera okej att ha tre avbytare på bänken. Gefle IF inledde säsongen med Fredrik Forsberg som backup till målvakten Christer Öberg.
   – Som alla andra lag valde också vi att ha en reservmålvakt i början. Men när vi spelat sju, åtta matcher och ingen skada inträffat valde vi att ha tre utespelare på bänken i stället, sa Gefles tränare Stefan Lundin till Gefle Dagblad efter matchen mot Visby året efter, 1996.
   Den här dagen skulle det straffa sig.
   Efter 29 spelade minuter på Gutavallen i division 1 norra kom Visby Gutes forward Jonas Nygren fri. Han petade bollen förbi en utrusande Christer Öberg – och föll.
   Visselsignal.
   Straff.
   Rött kort.
Woxlin. Foto: GD:s arkiv
   I det läget spelade det ingen roll att Gefle ledde med
1–0 efter mål av Hasse Berggren. Alla visste att det var kört.

   Mittfältaren Mathias Woxlin, som hade varit bandymålvakt i Sandvikens AIK för inte alltför länge sedan, drog på sig målvaktsmunderingen – och fick se Niklas Hanssons straff susa förbi in i nät.
   Woxlin stod sedan emot och Gefle tog faktiskt över spelet en stund i andra halvlek. Ända fram till 64:e minuten.
   Då kom tavlan.
   Fredrik Larsson skickade iväg ett långskott som snöpligt gled in under "Woxa".

Sex minuter senare kom nästa mardröm.
   Jonas Nygren var åter på språng och precis som i början av matchen lyckades han peta bollen förbi Gefles utrusande målvakt.
   Visselsignal.
   Straff.
   Rött kort.
   – Jonas Nygren är en mycket bra fotbollsspelare, men det är beklagligt att han är så upptagen av att ordna straff så fort han kommer in i straffområdet, sa Stefan Lundin efter matchen.
   Hasse Berggren tyckte att bestraffningarna inte motsvarade förseelserna.
   – Straff, utvisning och avstängning är för mycket när en målvakt kanske bara nuddat vid en motspelare som kommit fri i straffområdet. Det borde räcka med straff.
   Berggrens forwardskollega Peter Fyhr blev den olycklige den här gången. Han blev dagens tredje Geflespelare att dra på sig målvaktskläderna.
   Straffen?
   Den slog Vladimir Kapoustin, och Fyhr hade inte en chans.
   
Matchen, den slutade 3–1 till Visby Gute.
   Och moralen av historien? Att alltid ha en reservmålvakt på bänken.
   Om GIF hade det under resten av säsongen? Nej.
Jimmy Morén

torsdag 11 juli 2013

18 sekunder i historien

Gefle har gått många dramatiska matcher genom åren.
   En av de mest osannolika spelades i mitten av 90-talet. 


Foto: Kurt Elfström

Det är kallt i Umeå den 15 oktober 1995. Ändå har över 9 000 personer tagit sig till Gimoborg vid Umeälven söder om staden. Anledningen är att Umeå FC kan ta steget upp i allsvenskan. Seger mot serietvåan Gefle IF räcker för avancemang.

Det märks att matchen gäller mycket. Det är mycket känslor. Geflebacken Conny Asklöf fäller en Umeåspelare fult bakifrån i 37:e minuten och blir varnad. Minuten senare blir det kalabalik efter en Umeåhörna och GIF:s målvakt Christer Öberg får ett slag i ansiktet.
   Första halvlek slutar mållöst.
   I andra halvlek byter lagen chanser med varandra. Ända fram till 86:e minuten. Umeås storstjärna Steve Galloway, som spelat i klubben sedan 1987, lobbar iskallt in 1–0. Glädjen vet inga gränser på Gimoborg. Just då är Umeå i allsvenskan.
   – Jag försökte slita ner honom, var beredd att ta utvisning. Men han var för jäkla stark, säger GIF-backen Thomas Hedlund till GD om målet efter matchen.

Gefles tränare Stefan Lundin tar timeout (det kunde man göra på den tiden). Han har planen klar för sig – chansa med en tokoffensiv medan Umeåspelare är lyckorusiga.
   Och, just det, en sak till:
   Byta in Daniel Moffatt.
   Stefan Lundin har funderat på att byta in den 18-årige yttermittfältaren redan i halvtid, men tyckt att det sett stabilt ut. Nu, i 89:e minuten, får Moffatt chansen, liksom Hasse Berggren som byts in på topp.
   GIF gör avspark och flera spelare springer direkt uppåt i planen. Bollen spelas ut till Jens Törnberg som slår ett långt inlägg mot mål. Anders "Dojan" Nilsson touchar bollen vidare. 
   Daniel Moffatt har tagit en lång löpning, men ser att det kommer att bli ett läge. 
   Han springer mot bortre stolpen. 
   Kastar sig besinningslöst framåt när bollen dyker upp. 
   Träffar klockrent med pannan. 
   Och ser hur nätet rasslar. 
   Det är 1–1! Moffatt har gjort sitt första mål i A-laget.
   GIF-spelarna jublar. 
   Alla utom en. 
   Daniel Moffatt.
   Han har landat illa, foten har vridit sig. Det signaleras för byte – 18 sekunder efter att han bytts in.
   
Matchen slutar 1–1 och i och med att Luleå vunnit över Visby Gute innebär Moffatts mål att minst en kvalplats till allsvenskan är säkrad.
   – Helt osannolikt, säger Stefan Lundin.
   – Allt blev så tyst. Jag hoppades att målet skulle bli underkänt för offside eller nåt, säger Steve Galloway.
   Frågan är dock om inte GIF-mittfältaren Håkan Nilssons kommentar till GD efter matchen är mest talande av alla:
   – Moffatt läste Buster innan matchen.
Jimmy Morén

Fotnot: Säsongen slutade med att Umeå ändå tog klivet upp i allsvenskan, medan GIF föll i kvalet mot Öster.

fredag 5 juli 2013

Rankning: De tio värsta domarsågningarna i GD på 90-talet

Efter att ha gått igenom Gefle Dagblads sportsidor på 90-talet konstaterar jag en sak:
   Sportjournalistiken var fan så mycket roligare förr.
   Här kommer en hyllning till mitt favoritinslag i dåtidens GD: Domarkommentaterna.
   Äh, jag tar och rankar dem. De tio värsta sågningarna i GD på 90-talet – trumvirvel:


Plats 10





Plats 9




Plats 8





Plats 7





Plats 6 *





Plats 5





Plats 4





Plats 3





Plats 2





Plats 1






Jimmy Morén, som ber om ursäkt för bildkvaliteteten

Fotnot: Texten lyder: Andreas Sjölander, Härnösand – tog inte i när han han använde pipan. Men när det väl visade sig att han hade blåst var det ofta rätt, dock några småmissar.