söndag 15 september 2013

Gefle IF och tågolyckan i Alby

För 50 år sedan inträffade en av Norrlands värsta tågolyckor.
   Ombord på tåget fanns Gefle IF:s fotbollslag.
   Här är berättelsen om katastrofen i Alby 1964.

Foto: Karl Håkan Nilsson/ST, ur GD arkiv

Det är lördag kväll den 5 september 1964 och Gefle IF:s spelare kliver ombord på Nordpilen. På söndagen väntar match mot Skellefteå AIK på Norrvalla idrottsplats i division 2 Norrland, Sveriges då näst högsta serie.
   Som vanligt när GIF-truppen ger sig ut på långresor åker kortleken fram. Flera av spelarna är riktiga korthajar och några parti poker i buffévagnen är sed före alla bortamatcher. Rutinen är att man spelar fram till klockan 22.00 för att därefter bege sig till slafen i sovvagnen.
   Den här kvällen bestämmer sig dock spelarna för att knyta sig tidigt. Vid 21.40 har samtliga 14 GIF:are lämnat buffévagnen.
   Då händer något.
   – Vi hade börjat klä om för att gå till sängs när vagnen började kränga. Vi trodde först att någon dragit i nödbromsen, men ganska snart stod klart att en olycka inträffat, berättar lagledaren Torgny Axelsson för tidningen Norra Västerbotten ett par dagar senare.
   – Vi fick nämligen höra barnskri och när vi sedan rusade ut mötte oss en syn som inte låter sig beskrivas egentligen. Vi fick se människor sitta fastklämda, lemmar ligga kringströdda på marken, ja, det hela var så hemskt att..., fortsätter Axelsson, men tappar sedan orden.
 
Olyckan inträffar vid Alby station utanför Ånge i Medelpad. Åtta personer dör. Trettioen skadas. Första vagnen efter de urspårade är Geflespelarnas sovvagn. Buffévagnen, som spelarna osedvanligt lämnat 15–20 minuter tidigare, blir den värst drabbade.
   Flera av Geflespelarna jobbar till vardags som brandmän och deltar i räddningsarbetet, tillsammans med nära nog hela Albys befolkning. I Gefle Dagblad beskrivs hur två av spelarna tagit hand om ett barn som massakrerats till döds.
   – Vi blev nog kvar ett par timmar, och hjälpte under den tiden till med att ta hand om de skadade. De som satt fastklämda fanns inte mycket att göra åt förrän räddningsmanskap med svetsaggregat anlände, berättar Torgny Axelsson för Norra Västerbotten.
 
Av de åtta urspårade vagnarna är hälften förstörda. Räddningsmanskapet måste skära sig genom vagntaken med skärbrännare för att komma åt de skadade, rapporterar Sundsvalls Tidning (ST). Ett par av de urspårade vagnarna har drämt rätt in i tre bostadshus och i ett av husen ligger tre små barn och sover. Alla klarar sig utan en skråma.
   I ett annat hus ligger familjen Rådman och sover.
   – Jag vaknade av ett fruktansvärt brak, berättar Folke för ST.
   – Insikten sade mig att det var fara på färde, varför jag kastade mig ur sängen ner på golvet. Men golvet var borta och jag hamnade ner i trossbottnen. I ljuset från järnvägsvagnen, som hade rammat huset, kunde jag se att kylskåpet hade krossat min säng. Så upptäckte jag att far inte fanns i rummet och började ropa på honom. Senare fick jag veta att han hade slungats ut ur huset och in i trädgården.
   – Jag trodde aldrig att jag skulle överleva, säger pappa Knut Rådman och fortsätter:
   – Jag har väntat länge på att något ska hända. Vår gård ligger bara åtta–tio meter från spåret. Nu flyttar jag aldrig tillbaka.

Enligt ST är orsaken till olyckan att lokföraren håller alldeles för hög fart när han kommer fram till växeln. Hastigheten är nedsatt till 40 kilometer i timmen när tåget ska gå in på högerspår, men av någon anledning – förmodligen dis och dimma – håller tåget minst 100 kilometer i timmen en och en halv kilometer före växlingen.

Efter händelsen är Geflespelarna djupt chockade. Torgny Axelsson tar kontakt med fotbollförbundet, som vädjar att man ändå ska ta sig till Skellefteå och spela matchen dagen därpå.
   GIF tvingas övernatta i Ånge.
   – Visserligen hade vi möjlighet att fortsätta med ett annat tåg, men med tanke på att där inte fanns några sovplatser och att sittplatserna var begränsade föredrog vi att stanna i Ånge för att om möjligt sova en stund. Men om det blev någon sömn för grabbarna tvivlar jag på, möjligen ett par timmar, säger Axelsson.
   På söndagsmorgonen kör fyra taxibilar Gefletruppen de nästan 50 milen norrut. Resan tar åtta timmar (två av bilarna kolliderar med varandra i Umeå, men kan fortsätta) och GIF kommer fram till Norrvalla ip 15 minuter före avspark.
 
Gefle IF lyckas klara 1–1 mot Skellefteå efter en lysande första halvlek. Gefles målskytt är Bertil Astby. Astby minns den där helgen.
   – Det var en ruskig upplevelse. Tur att kortspelarna hade gått och lagt sig ovanligt tidigt. Annars hade de varit med bland vagnarna som riktigt brakade loss där, säger Bertil Astby till 4-4-2-bloggen.
   – Vi hade tre–fyra med yrkeserfarenhet av olyckor. Lasse Andersson, målvakten och Sven Bergsten var brandmän och de hjälpte till där, men det var en annorlunda och synnerligen dramatisk olycka.
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com
 


 


2 kommentarer:

  1. Otrevlig händelse, men spännande läsning. Tack

    SvaraRadera
  2. Min pappas hus ligger på andra sidan av järnvägen o klarade sig från olyckan han har massa kort från denna olycka de ser väldigt otäckt ut när man tittar på dom...

    SvaraRadera