Personligen kommer det att kännas märkligt att följa Gefle IF i fortsättningen.
Jag ska förklara varför.
Pelle Olsson var 17 år när han gjorde sin första tävlingsmatch för Gefle IF. Året var 1981 och jag var inte ens född.
1996 var jag 14 år. Och bytte trygga Godis mot stora, proffsiga Gefle IF. Jag fick Johan "Hampus" Forsmark som tränare. En GIF-man uti fingerspetsarna. Tränare för a-laget var Stefan Lundin, vars syn på fotboll gick som en röd tråd genom föreningen.
Det handlade om funktionell teknik och att tänka och agera rätt.
När man är 14 år är det svårt att tänka rätt. Helst vill man ta bollen, rikta näsan mot målet och bara köra.
"Hampus" lärde oss att agera som ett lag.
Det hände att Stefan Lundin kom förbi när vi tränade på Andersbergs grusplan, men Pelle Olsson träffade vi först när vi kom upp i juniorlaget och började på gymnasiet. Pelle blev a-lagstränare på hösten 1996 och ett par år senare instruktör på Borgis fotbollsgymnasium, där de flesta GIF:are gick.
Tillsammans med juniortränarna Thomas Andersson och Anders Berg gav Pelle oss en fotbollsskolning som jag inser så här 15 år senare var unik.
Medan andra fotbollstalanger pratade sulfinter och bicykletas diskuterade vi presspel och zonförsvar.
Vi lärde oss vad det handlar om.
Jag minns de åren som distinkta i mitt liv. De präglade mig på så många sätt. Det visste jag förstås inte då, men är fullkomligt uppenbart för mig nu. Hur jag influerats? Det ska jag fundera över. Jag vet bara att de gjort det.
Men tiderna förändras, de gör alltid det. Jag bytte klubb och Pelle flyttade till Örebro. Kenneth Rosén kom in som ny tränare i GIF och gjorde succé. GIF gick upp i allsvenskan med en offensiv och frejdig fotboll. Det sades att man i stort sett aldrig tränade försvarsspel under Kenneths tid och det strök väl under att det var ett annat Gefle IF. Inte det GIF jag kände.
När Pelle kom tillbaka väcktes många minnen till liv, på samma sätt som när man äter samma mat som man åt på den där mysiga restaurangen eller lyssnar på låten man inte hört på tio år.
Ungefär så har det varit för mig att följa Gefle IF.
Nu försvinner Pelle Olsson igen och med honom i stort sett allt jag personligen förknippar med Gefle IF.
Det blir inte samma sak att följa GIF i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar