En himla massa matcher

När Malmö FF tar emot Gefle IF i allsvenskan på lördag bryts en – och kanske två – sviter.

   Här är det himmelsblåa slaget i siffror.

Vi tar sviten som garanterat bryts först: Lördagens match mellan MFF och GIF är den första någonsin lagen emellan där Pelle Olsson inte har ett finger med i spelet (matcherna säsongen 1933–34 räknades aldrig eftersom MFF diskvalificerades). Under GIF:s andra sejour i allsvenskan – 1983 och 1984 – var Pelle GIF:s forwardsstjärna. Han gjorde mål i två av de fyra mötena lagen emellan och värvades därefter till just MFF.

   Under GIF:s tredje sejour i allsvenskan – den nuvarande, som inleddes 2005 – har Pelle tränat laget i samtliga matcher.

   Tills på lördag.

Den andra sviten, den som kan brytas, är dyster för Gefle IF:s del. GIF har nämligen aldrig vunnit en match mot MFF i Malmö. Samtliga elva möten har slutat med antingen Malmöseger eller kryss. Första poängen togs 2006 (2–2) och har följts av fyra poängmatcher: 1–1 (2007), 0–0 (2009), 0–0 (2011) och 0–0 (2012).

I övrigt är inte sviten mot MFF så tokig för GIF. Lagen har mötts 22 gånger och GIF har tagit 20 poäng. Sedan 2005 är det 18 matcher och 20 poäng. Och de senaste fem mötena har gett sju GIF-poäng.

Jimmy Morén

jimmy.moren@gmail.com

Här är alla matcher mellan GIF och MFF:

1983-05-08

MFF–GIF 5–1

GIF:s mål: Mats Olausson.

Publik: 5 104.

1983-08-04

GIF–MFF 3–5

GIF:s mål: Lars Ytterbom, Peter Utriainen, Pär Eriksson.

Publik: 4 787.

1984-04-15

MFF–GIF 7–2

GIF:s mål: Pelle Olsson, Peter Utriainen.

Publik: 6 710.

1984-07-26

GIF–MFF 2–4

GIF:s mål: Pelle Olsson, Tore Lennartsson.

Publik: 5 479.

2005-04-24

MFF–GIF 3–0

Publik: 13 489.

2005-10-16 

GIF–MFF 2–1

GIF:s mål: Daniel Ytterbom, Rene Makondele.

Publik: 5 583.

2006-07-23 

GIF–MFF 4–3

GIF:s mål: Mathias Woxlin 3, Daniel Westlin.

Publik: 5 903.

2006-10-22 

MFF–GIF 2–2

GIF:s mål: Johannes Ericsson 2.

Publik: 7 493.

2007-05-27 

MFF–GIF 1–1

GIF:s mål: Daniel Westlin.

Publik: 11 408.

2007-09-24 

GIF–MFF 2–1

GIF:s mål: Johan Oremo, Yannick Bapupa.

Publik: 4 423.

2008-04-16 

MFF–GIF 2–0

Publik: 9 147.

2008-08-31 

GIF–MFF 1–2

GIF:s mål: Amadou Jawo.

Publik: 4 309.

2009-04-29 

MFF–GIF 0–0

Publik: 11 469.

2009-09-24 

GIF–MFF 0–3

Publik: 3 114.

2010-03-28 

GIF–MFF 1–3

GIF:s mål: Alexander Gerndt.

Publik: 2 702.

2010-08-15 

MFF–GIF 0–2

Publik: 14 520.

2011-06-23 

MFF–GIF 0–0

Publik: 10 655.

2011-09-08 

GIF–MFF 2–0

GIF:s mål: Daniel Theorin, Mikael Dahlberg.

Publik: 3 305.

2012-04-02 

MFF–GIF 0–0

Publik: 17 102.

2012-07-28 

GIF–MFF 0–2

Publik: 4 150.

2013-07-07 

MFF–GIF 3–1

GIF:s mål: Mikael Dahlberg.

Publik: 9 873.

2013-07-28

GIF–MFF 2–0

GIF:s mål: Johan Oremo, Simon Lundevall.

Publik: 5 169.

Tipstävlingen

Hur ser tabellen ut när vi summerar allsvenskan 2014 den 2 november?
   Den frågan har 20 tippare svarat på. Här nedan följer alla tipsen.
   Segraren kammar hem boken "Gefle IF – en 125-årig kärlekshistoria".

Tommy Wahlsten
1. AIK 
2. Malmö FF 
3. IFK Göteborg 
4. Djurgården 
5. Elfsborg 
6. Helsingborg 
7. Örebro
8. Häcken 
9. IFK Norrköping 
10. Kalmar FF 
11. Åtvidaberg 
12. Halmstad
13. Brommapojkarna 
14.Gefle 
15. Mjällby 
16. Falkenberg

Jenny Danielsson

1. AIK

2. Malmö FF

3. Helsingborg

4. IFK Göteborg

5. Elfsborg

6. Djurgården

7. Häcken

8. Örebro

9. Kalmar 

10. Mjällby

11. Brommapojkarna

12. Åtvidaberg

13. IFK Norrköping

14. Gefle

15. Falkenberg

16. Halmstad

Lars-Gunnar Larsson

1. Malmö FF

2. AIK

3. IFK Göteborg

4. Helsingborg

5. Djurgården

6. Häcken 

7. Elfsborg

8. Mjällby

9. IFK Norrköping

10. Kalmar FF 

11. Åtvidaberg

12. Örebro

13. Brommapojkarna

14. Halmstad

15. Gefle

16. Falkenberg

Andreas Ström

1. AIK
2. Malmö FF
3. Helsingborg
4. IFK Göteborg
5. Elfsborg
6. Djurgården
7. Häcken
8. Örebro
9. Kalmar
10. Gefle IF
11. Mjällby
12. Åtvidaberg
13. Norrköping
14. Falkenberg
15. Brommapojkarna
16. Halmstad

Martin Yngve

1. AIK

2. Malmö FF

3. Djurgården

4. IFK Göteborg

5. Helsingborg

6. Elfsborg

7. Häcken 

8. Mjällby

9. Åtvidaberg

10. Kalmar FF

11. IFK Norrköping

12. Örebro

13. HBK

14. Gefle

15. Brommapojkarna

16. Falkenberg

Niclas Green

1. AIK

2. IFK Göteborg

3. Malmö FF

4. Elfsborg

5. Helsingborg

6. Häcken

7. Djurgården

8. IFK Norrköping

9. Kalmar FF

10. Åtvidaberg

11. Mjällby

12. Örebro

13. Brommapojkarna

14. Halmstad

15. Gefle

16. Falkenberg

Mats Danielsson

1. Malmö FF

2. IFK Göteborg

3. AIK

4. Djurgården

5. Elfsborg

6. Helsingborg

7. IFK Norrköping

8. Kalmar FF

9. Häcken

10. Åtvidaberg

11. Örebro

12. Gefle

13. Mjällby

14. Falkenberg

15. Brommapojkarna

16. Halmstad

Jonas Larsson

1. IFK Göteborg

2. Malmö FF

3. AIK

4. Helsingborg

5. Djurgården

6. Elfsborg

7. Häcken

8. Gefle

9. Kalmar FF

10. Mjällby 

11. Åtvidaberg

12. Örebro

13. IFK Norrköping

14. Brommapojkarna

15. Halmstad

16. Falkenberg

Mats Jonsson

1. AIK

2. Malmö FF

3. Helsingborg

4. Kalmar FF

5. Åtvidaberg

6. IFK Göteborg

7. Örebro SK

8. Elfsborg

9. Brommapojkarna

10. IFK Norrköping

11. BK Häcken

12. Djurgården

13. Halmstad

14. Mjällby

15. Gefle

16. Falkenberg

Alexander Skagerström
1. Malmö FF
2. Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Helsingborg
5. Djurgården
6. Häcken
7. Kalmar FF
8. AIK
9. Gefle
10. Brommapojkarna
11. Mjällby
12. IFK Norrköping
13. Åtvidaberg
14. Örebro
15. Halmstad
16. Falkenberg

Stefan Karlsson

1. Malmö FF 
2. AIK
3. IFK Göteborg
4. Elfsborg
5. Djurgården
6. Kalmar FF
7. Häcken
8. Helsingborg
9. Åtvidaberg
10. IFK Norrköping
11. Mjällby
12. Örebro
13. Gefle 
14. Brommapojkarna
15. Halmstad
16. Falkenberg

Mattias Owen
1. AIK
2. Malmö FF
3. Helsingborg
4. Djurgården 
5. IFK Göteborg
6. Häcken
7. Elfsborg
8. Örebro
9. Kalmar FF
10. Åtvidaberg
11. IFK Norrköping
12. Mjällby
13. Gefle
14. Halmstad
15. Brommapojkarna
16. Falkenberg

Simon Ridell

1. AIK

2. Djurgårdens IF

3. IFK Göteborg

4. Malmö FF

5. IF Elfsborg

6. Kalmar FF

7. BK Häcken

8. Helsingborg

9. IFK Norrköping

10. Örebro

11. Brommapojkarna

12. Gefle

13. Halmstad

14. Åtvidaberg

15. Mjällby

16. Falkenberg

Hans Carstensen

1. Elfsborg

2. Malmö FF

3. AIK

4. Häcken

5. Kalmar FF

6. IFK Göteborg

7. Djurgården

8. Örebro

9. Helsingborg

10. Åtvidaberg

11. Mjällby

12. Gefle

13. Brommapojkarna

14. IFK Norrköping

15. Halmstad

16. Falkenberg

Jakob Edling

1. IFK Göteborg

2. AIK

3. Malmö FF

4. Elfsborg

5. IFK Norrköping

6. Djurgården

7. Häcken

8. Åtvidaberg

9. Helsingborg

10. Kalmar FF

11. Örebro

12. Mjällby

13. Gefle

14. BP

15. Halmstad

16. Falkenberg

Axel

1. AIK 

2. Malmö FF

3. IFK Göteborg

4. Helsingborg 

5. Kalmar FF

6. Elfsborg

7. Djurgården

8. Åtvidaberg

9. Häcken

10. IFK Norrköping 

11. Örebro

12. Gefle 

13. Mjällby

14. Brommapojkarna

15. Falkenberg 

16. Halmstad

Lars Morén

1. Malmö FF

2. IFK Göteborg

3. Helsingborg

4. AIK

5. Djurgården

6. Elfsborg

7. Kalmar FF

8. Mjällby

9. Örebro

10. Häcken

11. IFK Norrköping

12. Åtvidaberg

13. Halmstad

14. Gefle

15. Brommapojkarna

16. Falkenberg

Åke Lundgren

1. AIK

2. IFK Göteborg

3. Malmö FF

4. BK Häcken

5. IF Elfsborg

6. Djurgården

7. Helsingborg

8. Kalmar FF

9. Örebro

10. Mjällby

11. Åtvidaberg

12. Gefle IF

13. IFK Norrköping

14. Halmstad

15. Brommapojkarna

16. Falkenberg

Hugo Ågren

1. AIK
2. Malmö FF
3. Elfsborg
4. Helsingborg
5. IFK Göteborg
6. Häcken
7. Djurgården
8. Kalmar FF
9. Åtvidaberg
10. Mjällby
11. Örebro
12. IFK Norrköping
13. Halmstad
14. Brommapojkarna
15. Gefle
16. Falkenberg

Peter Alzén

1. AIK

2. Malmö FF

3. IFK Göteborg

4. Helsingborg

5. Elfsborg

6. IFK Norrköping

7. Kalmar FF

8. Djurgården 

9. Mjällby

10. Häcken

11. Örebro

12. Åtvidaberg

13. Gefle

14. Brommapojkarna 

15. Halmstad

16. Falkenberg

---

När säsongen är över sammanställs poängen, som fördelas så här:
Två poäng för rätt lag på rätt plats, en poäng om man är nära (exempelvis om man tippar ett lag som fyra och det blir femma eller trea). Ett bonuspoäng om man tippar rätt allsvensk segrare och/eller rätt placering för Gefle IF.
Segraren vinner ett exemplar av boken Gefle IF – en 125-årig kärlekshistoria.

En tid som flytt

"Det som är rådande nu kommer sen att vara förbi / ordningen bleknar snabbt / och tiderna, de förändras" skrev Bob Dylan och träffade historiens känsligaste nerv.
   Häng med till en annan tid, till idrottens barndom och sockerbruket i Gävle.
   Oskar Björk, friidrottare, bandyspelare och allsvensk fotbollsspelare med Gefle IF på 30-talet, skrev i Gefle Dagblad i april 1943 om sina idrottsminnen från förra seklets begynnelse – och här följer ett utdrag av texten.
   Hoppas att ni tycker att detta är lika rolig, spännande och berikande läsning som jag.
__________
Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com


Jag började spela fotboll redan som skolpojke och redan när jag kom upp i folkskolans 2:a klass fick jag vara med i Söders fanlag och senare i Brynässkolans fanlag. Jag bodde vid sockerbruket på den tiden, och som det där fanns ett 70-tal familjer, så är det klart, att det också fanns gott om pojkar i min ålder. Och varenda kväll, när vi kom från skolan, sparkade vi förstås boll. Under olympiaden i Stockholm 1912 slog emellertid vårt idrottsintresse ut i riktig blomning, och naturligtvis ordnade vi våra egna olympiska spel. På kvällarna gick vi ner till Gefle Dagblads depeschfönster, som då låg intill posthuset, och studerade resultatlistorna från Stadion, och nästa dag ordnade vi pojkar själva tävlingar i samma grenar, varvid vi också representerade olika nationer och imiterade deras främsta idrottsmän. Inga idrottsredskap hade vi, men det gick bra ändå. Vi kastade spjut med metspön, stötte kula och kastade diskus med stenar och hoppade stav med gärdsgårdsstörar. Och fjorton dagar före de olympiska simtävlingarna tågade vi ner till Östra badhuset för att lära oss simma, så att vi skulle kunna hålla tävlingar också i simgrenarna.

***

Något år efter Stockholms-olympiaden bildade vi vår egen idrottsförening, där jag blev kassaman, och snart hade Stenebergs idrottssällskap en medlemssiffra på 30–40 pojkar och både första- och andralag i fotboll. Vi spelade matcher mot Atlas och Villan och andra liknande pojklag, och vi måtte väl ha varit ganska duktiga, ty vi vann jämt. Och efter segrarna tågade vi hem till sockerbruket i samlad trupp med munspel i teten. På hösten höll vi tävlingar i femkamp, och en gång hade vi också ett ordentligt långdistanslopp. Initiativet till detta lopp togs av en nyss hemkommen sjöman på sockerbruket, distansen var Gefle-Furuvik-Gefle, och första pris var 25 öre. Det var en väldig massa startande, men fältet tänjdes ju ut så småningom, och vid Knaperåsen var det bara en grabb till och jag i teten. Eftersom vi inte kände riktigt till vägen, så vände vi två i Knaperåsen, och allteftersom vi mötte de andra deltagarna, så vände också dessa, så vi kom i alla fall i mål i ganska samlad trupp. Jag har glömt nu, vem som vann, och inte heller minns jag, om 25-öringen någonsin blev utdelad.

***

Oskar Björk. 

Annars var vi sockerbruksgrabbar egentligen mera Brynäs-orienterade, men hur det nu var kom vi i alla fall att tillhöra GIF, och i t.ex. fotboll rekryterade GIF många bland oss. Sven Jansson var väl den förste av oss, som kom med i GIF:s fotbollslag, men Idron Norrby, Emil Forslund och jag själv följde snart med på den inslagna vägen, och vi fick alla platser i "ettan", medan andra av vårt gäng såsom John Sand, Gustaf Wahlqvist, min bror Tore och några till spelade i "tvåan". GIF:s lag hade nyuppsatts det året, och den nya elvan hade genast framgång med sig. I DM-finalen besegrade vi alltså SAIK, och i den matchen slog jag själv in ett mål på ett långskott från längdhoppsgropen. Sedermera tog vi också hem mästerskapet genom att besegra Skutskärs IF i finalen.

***

Mitt största intresse offrade jag i alla fall på fotbollen, och från den har jag givetvis också mina livligaste minnen. Tack vare fotbollen fick jag också göra en minnesrik resa till Finland och Balticum, där gestrikelaget då representerade Sverige i landsmatcher. Vi hade en obehaglig överresa med den lilla kustbåten "Norrland", som började rulla ganska ordentligt, så snart vi lämnat skärgården och kommit ut i rum sjö, och varenda en av oss var väl med eller mindre sjösjuk.
    För att fördriva tiden satt vi en 7–8 stycken och spelade kort i början av resan, men det dröjde inte länge, förrän de första började trappa av, och snart var det bara Axel Hedström i Brynäs, sandvikarna Lööf och Kling samt jag själv kvar vid bordet. Bäst som vi satt där, började Axel slå ihop händerna och bete sig så underligt, att Kling fann sig föranlåten fråga:
    – Va' fasingen gör du, Axel?
    – Jo, ser du, hjärterna börjar bli så långa, svarade Hedström och försvann hastigt upp på däck.
    Snart följde vi andra tre efter. Själv kände jag ännu inte någon sjösjuka, men många av kamraterna hängde som trasor över relingen. Då var det någon som talade om, att Sten-Pelle, Stockholm-Götas kände häcklöpare och mångårige landskampsman, varit över i Amerika, och att han uttalat sig mycket berömmande om "Läkerol", som bl.a. skulle hjälpa sjösjuka. "Göken" (Gösta Pettersson) kom därvid att nämna, att han absolut vägrade att gå ner efter dem, så gick jag ner i stället. När jag kom upp igen, var jag också sjösjuk, och nyssnämnda förnämliga egenskap hos Läkeroltabletten kunde åtminstone inte vi konstatera. Natten var helt fruktansvärd, och jag minns alltjämt, hur nattkärlet ideligen vandrade mellan Evert Jansson och John Sand, som låg i kojerna över varandra.
    Undra på, att vi fullständigt saknade matlust vid framkomsten till Lettland och inte kunde få i oss annat än litet frukt. Och inte var det väl heller så märkvärdigt, att det blev förlust med 1–4 i landskampen mot detta land. Själv var jag bara reserv och spelade inte med den gången, men jag var ändock lika harmsen över att man i svensk press rubricerade nederlaget som "en spik i svenska fotbollens likkista".
    Nästa landskamp gick i Reval, och inte heller då fick jag spela med i laget. Vi hade emellertid då hunnit hämta oss efter överresan och dessutom fått svensk mat, och mot Estland blev det också svensk seger med 7–1.
    Från Estland gick vikingatåget till Finland, där vi spelade två matcher, vari jag deltog som vänsterhalvback. I första matchen, en landskamp mot Finlands lag, segrade vi med 3–2, och även den andra, som gick mot Arbetarnas IF:s lag, resulterade i seger för oss.
    Resan tillbaka till Sverige med "Heimdal" blev enbart angenäm. Vädret var hyggligt, och för underhållningen stod Axel Hedström, åt vilken Gestriklands fotbollförbund ordnat ett dragspel redan före avresan. Det dragspelet spökade förresten sedan flera år vid Gestriklands fotbollförbunds årsmöten, dvs i förbundets räkenskaper, men hur det till slut gick med dragspelet, minns jag faktiskt inte.

***

Ett roligt minne var också gestrikelagets turné till Norrland ett av dessa år. Vi spelade mot kombinationer i Örnsköldsvik, Sundsvall, Kubikenborg, Kramfors och Hudiksvall, och framförallt blev det segrar för oss: Fem matcher och fem segrar, och den vackra målkvoten 35–0.

***

Svettigt var det många gånger i matcherna, men värst ändå, när Wiener Amateur första gången gästade Gefle och Strömvallen. Österrikarna var ju ett lag med världsrykte och med många kända namn såsom Kalman Conrad, Wesely och många andra. Deras center hette Schaffer, en stor och kraftig spelare på ungefär 190 cm i strumplästen. Så snart man gick på honom, petade han bara bollen helt försmädligt på sidan om en, ja, det tycktes vara alldeles omöjligt för oss att ens en liten stund få låna bollen.

***

Motigt var det också en gång i Eskilstuna, då GIF spelade mot City. Först blev vår back Åström skadad, och sedan så ett DM i grenhopp, men jag tror nog kom turen till målvakten Evert Jansson. Jag spelade högerytter, och vid ett anfall hade jag just kommit igenom, då Citys vänsterback kom rusande och satte knäet i bröstet på mig, så att de måste bära ut mig från planen. Brolle Modin hade nätt och jämt piggat upp, då jag fick höra någon som sade:
    – Det var lagom åt dej. Varför skulle du spela så hårt, när ni ändå vinner som ni vill?
    Undra på då, att man blev arg och rusade in på planen igen. Men när jag kom hem och doktorn fick titta på mig, visade det sig att jag fått bröstbenskammen intryckt, så att jag sedan bra länge fick gå lindad med bandage. Jag försökte visserligen spela med hemma mot Hammarby söndagen efter, men det gick ju inte något vidare.

***

En gång spelade en GIF-kombination en vänskapsmatch i Mora, och det dröjde inte länge, förrän vi gjort 1–0. Knappt var spelet i gång igen, förrän vi smällde in 2–0, men då protesterade både Mora-spelarna och publiken. Spelarna menade, att de inte hunnit ordna upp sig riktigt efter första målet.
– Ja, vi gör väl om det då, svarade domaren, ogillade målet och blåste för ny avspark.

***

En enda gång har jag fått en varning i fotboll, och det var i en match mot Brynäs IF. "Gobben" i vårt lag kom av någon anledning ihop sig med "Murren" Eklund i Brynäs-laget så pass, att jag sprang fram och gick emellan för att skilja dem åt. Som tack för ingripandet gav Sörblom, som gick domare, mig en varning. Den varningen fick jag då faktiskt oförskyllt.

***

Efter nära tjugo års matchande lade jag 1937 fotbollsskorna definitivt på hyllan, men visst rycker det i en än i dag när man sitter och tittar på någon match. Av all idrott tyckte jag som sagt bäst om fotboll, men jag tror nog, att jag hade kommit längre som idrottsman, om jag ägnat mitt intresse åt fri idrott. Jag hade ju naturlig snabbhet, och jag har t.o.m. en gång löpt korta häcken på så pass hygglig tid som 16,1. Min bästa tid på 100 m torde väl vara ungefär 11,3 – det togs tid bara på segraren, som hade 11,1, och jag var halvannan meter efter honom – i längd har jag hoppat 656, i höjd 175, stav 310 och tresteg över 13 meter, i spjut kastade jag över 50 m, i diskus 32 m, och min bästa stöt i kula mätte visst 12,40, om jag inte missminner mig.
    Ja, mycken tid har man offrat på idrott, men den tiden är sannerligen inte bortkastad, ty idrotten har inte bara givit mig många minnen, utan också en god hälsa.

Tävling: Tippa allsvenskan

Allsvenskan 2014 är som vanligt oviss.
   Precis som alla andra har jag gjort ett tips – ni ser det här nedan – men nu vill jag ha utmanare.
   De 20 första som mejlar sitt allsvenska tips till mig är med i tävlingen.


Så här fungerar det: 
1) Mejla tipset till jimmy.moren@gmail.com
2) När 20 tips kommit in lägger jag upp dem i ett blogginlägg.
3) När säsongen är över sammanställer jag poängen.
Så här fördelas poängen:
Två poäng för rätt lag på rätt plats, en poäng om man är nära (exempelvis om man tippar ett lag som fyra och det blir femma eller trea). Ett bonuspoäng om man tippar rätt allsvensk segrare och/eller rätt placering för Gefle IF.
4) Segraren vinner ett exemplar av boken Gefle IF – en 125-årig kärlekshistoria.

Här är mitt tips:
1. Malmö FF
2. AIK
3. IFK Göteborg
4. Helsingborg
5. Djurgården
6. Elfsborg
7. Kalmar FF
8. Häcken
9. Mjällby
10. Åtvidaberg
11. Örebro
12. IFK Norrköping
13. Brommapojkarna
14. Gefle
15. Halmstad
16. Falkenberg

Lycka till!

Karta: GIF:s samtliga bortamatcher i Svenska cupen

Se Gefle IF:s bortamatcher i Svenska cupen på helskärm

Bamsebråket i Boden

Tre utvisningar. Sex straffar. En lagledare som får eskorteras från arenan av polis.
   Det här är berättelsen om den kanske värsta skandalmatchen i Gefle IF:s historia.

Utvisade målvakten Nisse Strandkvist överlämnar målvaktsdräkten till Lasse Valdenby. Ur Aftonbladet

Söndagen den 1 juni 1958 skiner solen över Bandyvallen i Boden. 
   Hemmalaget ligger i botten av division 2-tabellen och saknar självförtroende inför mötet med mittenlaget Gefle IF.
   Det dröjer inte längre än åtta minuter innan GIF tar ledningen med 1–0 genom Rolf Valdenby, ett mål som skapar en tung uppförsbacke för Boden. Inte blir det bättre av att hemmaforwarden Bengt Karlsson bränner en straff i 15:e minuten genom att skjuta rakt på GIF:s orutinerade målvakt Nisse Strandkvist. 
   Eller att Rune Åkerblom lobbar in 2–0 i 22:a minuten...

Men så vänder allting.
   GIF-backen Åke Nordlander fäller en Bodenspelare och domare Axel Karlsson från Holmsund pekar åter på straffpunkten. När Sven Jonsson tar sats för att slå in reduceringen rör sig målvakts-Nisse fram och tillbaka på mållinjen för att störa straffskytten. Så som man alltid har gjort. Det är bara ett problem: Inför den här säsongen har regeln ändrats, det är inte längre tillåtet för målvakten att röra sig innan skottet gått.
   Domare Karlsson har läst den nya regelboken och utdelar en varning till en oförstående Strandkvist.
   Jonsson får en ny chans och slår säkert in 2–1.

Andra halvlek börjar illa för Gefle IF. Sven Jonsson gör 2–2 och enligt Gefle Dagblads "specielle medarbetare" dröjer det bara sekunder innan det blir straff igen.
   En GIF-försvarare har tagit med händerna.
   Sven Jonsson stegar upp för att slå in ledningsmålet – men bommar.
   Domare Axel Karlsson menar dock att straffen ska gå om sedan Nisse Strandkvist på nytt gått för tidigt. Han visar också ut GIF-målvakten.
   – Jag hade inget val. Jag måste döma efter de nya reglerna. Nu uppstod det här bråket för att inte spelare och ledare kände till de nya bestämmelserna, säger domare Karlsson till Expressen efter matchen.

När Strandkvist visas ut tar det hus i helvete i GIF-lägret.

"Stav-Erik" Nilsson, till höger, eskorteras av planen. Ur Expressen.

   "Har du gett dig fa-an på att Boden ska vinna?!", skriker en GIF-spelare, varpå den pressade domaren vänder sig om och får syn på GIF-centern Lennart Eriksson. Utvisning!
   Vem det egentligen var som smädade domaren framgår inte i tidningarna, men det var inte Lennart Eriksson.
   – Hade det varit jag hade jag stått för mitt handlingssätt, men nu vill jag inte gärna stå i skottgluggen för nåt jag inte gjort. Jag har aldrig fått en varning under den tid jag spelat fotboll och därför känns det dubbelt otrevligt att spela huvudrollen i en sådan här historia, säger Eriksson till Gefle Dagblad dagen efter matchen.

Händelsen är inte över där. GIF-tränaren, den legendariske friidrottaren "Stav-Erik" Nilsson, är fly förbannad. Han springer in på banan och fram emot domaren.
   – Är du inte riktigt klok?! vrålar "Stav-Erik".
   Domare Karlsson, som är omgiven av GIF-spelare, fattar snabbt beslutet: Utvisning även för den hetlevrade GIF-ledaren. Nilsson vägrar dock att lämna planen. Han står kvar och dividerar med domaren, som till slut tvingas kalla på arrangörerna.
   – Jag blåser inte till spel igen förrän lagledaren lämnat Bandyvallen! proklamerar Karlsson.
   Arrangörerna tillkallar i sin tur polis som föser bort GIF-tränaren utanför grindarna.

När bråket lagt sig har GIF bara spillrorna av ett lag kvar. Ingen tränare, nio utespelare och en utespelare i målet. Lasse Valdenby, som dragit på sig målvaktshandskarna, är chanslös på Sven Jonsson straff som betyder 3–2. 
   Matchen slutar 6–2 till Boden. GIF skämmer ut sig ytterligare genom att missa matchens sjätte (den fjärde tilldömda) straff.
    Såväl Expressen som Aftonbladet viger en helsida åt skandalmatchen i Boden och det spekuleras i avstängningar uppemot ett halvår för duon Eriksson och Nilsson.

Ärendet handhas av Gästriklands fotbollsförbund. Och tur är väl det för Gefle IF. Förbundssekreterare är nämligen den tidigare allsvenske GIF:aren Nils Isaksson och han tilldelar Lennart Eriksson och "Stav-Erik" Nilsson de lindrigaste möjliga straffen: Två månaders avstängning. Det har dock ingen praktisk betydelse alls eftersom serien är färdigspelad. Målvakten Strandkvist slipper helt straff.
   – Av rapporterna att döma har domaren tagit till mer våld än nöden krävde då han omedelbart varnade Strandkvist vid första tillfället han rörde sig vid straffsparken för att sedan visa ut honom nästa gång. Domaren borde först ha påpekat Strandkvists misstag innan han varnade honom, säger Isaksson till GD.
   
"Stav-Erik" Nilsson och Gefle IF klarar sig undan med ett inte allt för skamfilat rykte.
   "Jag känner Erik mycket och blir inte direkt förvånad över det som skett. Samtidigt som det gör mig ledsen. Ty Erik är i grund och botten en hjärtegod människa som inte vill något ont", skriver bland annat Expressenkrönikören Bertil Jansson.

Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com

En stjärnvärvning i sista stund

Han sköt Sverige till vår hittills enda VM-final, var en starkt bidragande orsak till Milans ligaseger säsongen 1950–51, tilldelades den första svenska guldbollen och rankas av flera medier som en av de tre största svenska fotbollsspelarna genom tiderna.

   Men höjdpunkten på Gunnar Grens karriär måste ändå ha varit när han fick dra på sig Gefle IF:s tröja.

En bild säger mer än tusen ord, och ni ser ju själva här ovan. Gunnar "Il Professore" Gren. I Gefle IF:s vita tröja. Bilden är tagen ganska precis ett år innan den klassiska VM-finalen mellan Sverige och Brasilien på Råsunda. Foto: Gefle Dagblad

Det är juli 1957. Gunnar Gren har flyttat hem till Sverige igen efter sju år i Italien, först med Milan och som en tredjedel i Gre-No-Li och sedan med Genoa och Fiorentina. Han är 37 år nu och spelande tränare i Örgryte.
   Samtidigt förbereder sig Gefle IF för en vänskapsmatch mot det österrikiska laget SC Wacker, ett slags knätofsarnas Harlem Globetrotters som åkt runt i Sverige och gjort knödel av allt motstånd.
   Men det regnar. 
   Och GIF-ledaren "Stav-Erik" Nilsson är bedrövad. Matchen måste skjutas upp. Folk som har kommit långväga – vissa har tagit taxi ända från Uppsala – för att beskåda stjärnparaden måste vända i grinden. Den stora stjärnan, landslagsbacken Orvar Bergmark, som skulle förstärka GIF i matchen och locka lite extra publik har inte tid att vänta och åker hem till Örebro.
   Österrikarna är inte glada heller. De vill ha 1 500 kronor extra för att spela matchen dagen därpå.

Gefle har redan lånat in SIF-spelarna Arne Hodin och Curt Cahlman och Lasse Eriksson från Hofors, men det saknas en riktig stjärna. Då får "Stav-Erik" en idé. Gunnar Gren har spelat träningsmatch i Delsbo och nog kan det vara värt ett försök att slå honom en signal...
   Efter några böner tackar Gren ja och beger sig direkt till Gävle för att spela sin första match på Strömvallen någonsin.

Hela 5 747 personer har sökt sig till vallen den 10 juli 1957, de allra flesta för att se Gunnar Gren briljera med sin beryktade teknik. Det förstärkta GIF-laget ställer upp enligt följande: Målvakt: Rune Ågren. Backar: Rolf Hillblom, Curt Cahlman. Mittfältare: Lasse Eriksson, Arne "Ata" Persson, Kurt Eriksson. Forwards: Sture Engman, Arne Hodin, Lennart Eriksson, Gunnar Gren, Rune Åkerblom.

Matchen börjar bra för Gefles del. Wacker, som räknas som ett av Europas bästa lag, trycker visserligen på, men GIF står emot fint till en början. Arne Hodin är till och med nära att ge GIF ledningen i den elfte minuten.
   När österrikarna lägger i nästa växel hänger dock inte GIF med. Forwardsstjärnan Paul Kozlicek gör tre snabba mål i första halvlek och efter 65 spelade minuter står det 5–0 och gästerna dansar wienervals med svenskarna.
   Arne Hodin och veteranen Gren är de enda Geflespelarna som motsvarar förväntningarna. I 75:e minuten slår Gren ett fint inlägg till Rune Åkerblom som denne förvaltar på bästa sätt, skott i nät när målvakten räknat med passning.
   Gefle och Åkerblom får till ytterligare en reducering, men österrikarna vinner med klara 6–2.

Efter matchen är Gunnar Gren imponerad av medspelarna.

– Hodin är en man för landslaget. Han är utomordentligt teknisk och en strateg av stora mått. Lasse Eriksson är hyperbra och GIF-grabbarna skötte sig inte alls dåligt, säger Gren till Arbetarbladet.
   Gefle Dagblads reporter ger Gren positiva nyheter:
   GD: Nalle Halldén i Uttagningskommittén anser dig vara given i det svenska A-landslaget och lika given i VM-laget till nästa år!
   – Nej, vad säger du, det var faktiskt en rolig överraskning även om vi låter Nalle stå för det själv, säger Gren.
   
Ett år senare dundrar den då 38-årige Gunnar Gren in 2–1-bollen i den 81:a minuten av VM-semifinalen mot Västtyskland på Ullevi. I finalen ställs Sverige mot 17-årige underbarnet Pelé. Resten är betydligt mer känd fotbollshistoria än matchen på Strömvallen året innan.

Jimmy Morén
jimmy.moren@gmail.com